Utställning i Eskilstuna

Utställning i Eskilstuna 28 oktober 2006

Vilken dag! Hundar hundar hundar. Hundar överallt! Stora, små, korta, långa.. ja det fanns ALLA sorter. Grymt kul! En riktig höjdardag att komma ihåg på tråkiga dagar….. Men nu skall jag inte gå händelserna i förväg.

Jag vaknade imorse av att matte rusade upp som en oljad blixt. UTAN att ens bevärdiga mig med en blick. MIG! Men alltså, det är ju jag som är VÄRLDEN.
Ja ni vet väl? August Björnbus: Stor, stark och listig som en räv (fast snyggare)

Så man kan ju inte bra glömma bort att jag finns heller! När mattte påbörjade kaffekoket och sedan stökade med väskor så sa jag till på skarpen. Då vände hon sig om, suckade och damp ner i en hög på köksgolvet. Hon bredde ut armarna och sa med den där du-är-gulligast-ivärlden-rösten ”Kom då mattes lilla Augustgubbe, kom till matte” Egentligen så skulle jag kanske inte ha förlåtit fadäsen så snabbt, men vad sjutton….. jag var verkligen myssugen så ibland får man kalkylera för och nackdelar snabbt och helt enkelt svälja stoltheten.

Efter detta började cirkusen. Först kom mattes föräldrar neddimpandes för trappan. (Jag kan förresten rekommendera att ha inneboende ibland för man blir klappad på nästan hela tiden.) Alla verkade vara frenetiskt morgonpigga och påbörjade något projekt direkt. En stekte pannkakor, en väckte lillhusse, en packade väskor. Vad sjutton var det som var på gång? Jag hade verkligen ingen aning där jag låg och luktade schampo efter gårdagens dusch. Matte var förresten på mig med borsten även på morgonen efter att hon gjort ren mig i öronen med de där äckliga blöta lapparna. Alltså, tror hon att jag är en tjej eller? August Björnbus BEHÖVER faktiskt inte piffa sig på morgonen. Han är bara naturligt snygg. Men det verkade ingen alls bry sig om.

Plötsligt skulle alla ut och sätta sig i bilen. Matte tog med sig min säng så jag var kolugn. Dit min säng åker dit åker nämligen jag också. Så vi åkte iväg allihop.
Efter en lång (eller var det kort?) stund så stannade vi och allt skulle lastas ur. Det var då det roliga började. Först såg jag en hund, sen en till, sen en till, sen en till…. Ja det bara fortsatte. Det var verkligen hundar ÖVERALLT. Och nästan alla ville hälsa. En del mattar verkade dock ha vaknat på fel sida. I alla fall dom som hade med sig sina vita mini-fluff-hundar. Jag tyckte att de var fina små läckerbitar så jag ville ju bara gå fram och säga ”Hallå där bruden, går du hit ofta, skall vi skaka tass och lukta rumpan?” (har hört att det är en bra replik) Men det slutade nästan varje gång med att deras matte fnyste, drog hårt i kopplet och sa ”Nej Mimsan” ”Nej Mumsan” stirrade arg på matte och sen lät Mimsan och Mumsan blixtsnabbt försvinna upp i frisörstolen igen. Men det fanns ju andra hundar också. Ett par stycken såna snygga som mig faktiskt. En var JÄTTE-stor, verkligen gigantisk, det var nästan så att jag blev liiiite rädd, men det visade jag förståss inte. Sen hälsade jag på jättemånga andra och flera människor kom och klappade mig och sa ”Åhhhh vad han är söt och fin” ”Alltså okey, jag gillar beröm men…söt och fin?? Vad hände med stor, stark, snygg och listig?”

Plötsligt mitt i alltihop så slänger matte upp borsten igen. Rätt framför ögonen på alla andra. Hon kan vara rejält pinsam ibland. Sen drog hon upp mig när jag äntligen efter två timmars tjatande från henne hade lagt mig i sängen. Ja då skulle vi plötsligt gå iväg nånstans. Jag följde något protesterande med (man måste ju demonstrera lite iallafall) Sen gick vi under ett rep och ut på en matta. En gubbe kom fram och ville att vi skulle göra nåt och matte började pipa ”Kom då gubben, nuuuu så går vi…smack smack smack…” Ha! Skulle jag gå så där på beställning? Så kul är hon faktiskt inte. Och dessutom så lät hon ganska fånig, nästan lite nervös och sådär nooooga med att jag just nu bara måååååååååste göra som hon sa. Att det nästan var livsviktigt. Hmmmmm det här var nog ett bra läge att visa att det var jag som bestämde. Jag tittade på henne …. Men då såg jag den och då var det helt kört. Jag såg Köttbullen. Jag kan ju inte låta bli att göra vad som helst för en köttbulle. Det går bara inte. Jag kan inte hejda mig. Jag blev introducerad till köttbullar för några dagar sedan och jag vill bara säga det finns inget godare på denna jord. Och där dök den upp, i handen på matte. Självklart reste jag mig och travade efter henne tills jag fick köttbullen.

Men allvarligt talat, på såna här tillställningar så borde de inte såpa golvet innan de tvingar dit en massa hundar utan skor. Det var ju JÄTTE-HALT! Jag var som Bambi på hal is. Och vaddå gå på mattan? Jag går INTE på några mattor, aldrig i livet. Den var ju dessutom jätteläskig! Och eftersom mattes köttbullar var slut vid det laget (amatör!) så halkade jag runt där en stund fram och tillbaka. Sen kom gubben fram och hälsade på mig, han visade tecken på att jag skulle sätta mig och DET kunde jag förståss tänka mig. Han kunde ju ha en extra köttbulle i fickan…. Vilket visade sig vara en stor bluff. Men jag tyckte ändå att han var en ganska trevlig typ… ända tills han stack fingrarna i munnen på mig och sen klämde mig i rumpan. Alltså allvarligt talat, jag hoppas för hans skull att han inte gjorde så på nån av brudarna för då skulle han nog ligga risigt till. Men okey, okey, vissa saker kanske man måste härda ut och det gick hyfsat fort i alla fall. Efter rump-klämningen stod vi där en stund och han sa en massa bra saker om mig så jag började faktiskt smått tycka om honom igen och var beredd att förlåta det där med rumpan… ända tills hans sa att jag har en kohasig bak. Ko-hasig! Menade han att jag såg ut som en ko????s Alltså DET var dagens förolämpning måste jag säga och jag bara väntade på att matte skulle klippa till honom med en rak höger där mitt på golvet. Men istället fick hon en rosa och en lila rosett och såg jätteglad ut och skakade hand med honom. Vilken svikare… I rest my case.

Efter en stunds vila fick vi gå in i ringen igen. Gubben var där nu också så jag vände demonstrativt baken åt honom…. Ända tills jag kom ihåg det där rumptricket och insåg att det kanske inte var så smart. Han kunde få dumma ideér igen. Så jag LA mig ner istället. Det gjorde INGA andra hundar i den ringen så jag kände mig lite unik. Några av de andra hundarna fick gå en sväng på mattan igen och några blev utvisade. Som en hockeymatch ungefär. Domare, halt på golvet och utvisningar. Då kommer gubben plötsligt fram och förolämpar mig igen, skakar hand med matte och säger ”Ja det var ju det här med att han är kohasig…. men annars så…” Då skulle VI bli utvisade.. men det tyckte inte jag……jag ville ligga kvar där och kolla in de andra en stund. Det slutade med att hon fick knuffa ut mig sittande från ringen. Många log och skrattade och tyckte jag var så duktig sååå (tror jag) Sen var hela familjen på mig och pep och ylade om hur duktig jag varit. Undras om de menade min unika sorti från ringen? Det skall jag komma ihåg om det blir någon mer utställning.