Idag var det dags för ännu en valpkurs. Vi packade in oss in i bilen jag och matte och sen bar det iväg mot Ekerö där jag är född. Nu måste jag bara först berätta om ”den konstiga sinnesstämningen” som alltid infinner sig så fort vi kommer dit. Nu vet ju alla som känner mig och som läser det här att jag ÄR en stark, manlig och tuff kille och det är ingen uppfattning som ni skall ändra på bara för att jag berättar om ”den konstiga sinnesstämningen”. Det är nämligen så att när vi kommer fram till kenneln där kursen hålls så hoppar jag ur bilen (ja jag kan själv nu) lika tuff och cool som vanligt, jag går fram längst med stigen, fortfarande lika cool…drar lite nonchalant (men starkt) i kopplet så att matte får jobba lite, luktar på alla ruskigt goda dofter i marken överallt, sträcker extra tufft på mig om de stora hundarna är inne i hundgården, ……… och då hör jag den… RÖSTEN. Känsloförvrängarrösten. Den som frammanar ”den konstiga sinnesstämningen” . Det är min 
kennelmatte Mia. Hon som tog hand om mig den där alldeles första tiden när jag var helt ny och såg ut som ett marsvin (som på bilden hör intill), som kelade med mig, som städade upp efter oss allihop och som lärde mig vad jag heter. Men det var ju väldigt längesen (tror jag) och jag kommer inte ihåg så mycket. .Just därför är det så konstigt det där med rösten. För det spelar ingen roll hur mycket jag stålsätter mina coola sidor, det spelar ingen roll hur länge jag kör mitt mantra ”august-björnbus-björnligans-skräck, snygg-som-få-och-jättefräck”…..För när hon öppnar munnen så blir jag som en blöt fläck inombords. Jag bär mig åt som en pekineser med inkontinensbesvär. Jaaaa jag kissar nästan på mig av glädje. Jag erkänner. Jag spinner runt som en pinsam skalbagge som har hamnat på rygg utan att komma upp. Jag till och med bjäbbar. Fattar ni, jag BJÄBBAR! Otroligt skämsigt! Jag begriper inte varför jag inte kan hejda mig. Inte för att känslan inte är MYSIG, det är den, det är en GLAD känsla, men jag blir ju så otroligt pinsam och jag är klart orolig för att min fräna image kan vara i farosonen. Jag är förståss väldigt tacksam för att min matte är en sån obotlig tidsfanatiker för vi är ALLTID först så det värsta hinner tack och lov gå över tills de andra kommer. Men jag hörde att husse och lillehusse skall åka med mig hit nästa gång, UTAN matte, och då är det antagligen kört. Jäklars! Bye bye image…
Idag var vi bara tre syskon som var med. Jag, Asta (Astafee) och Absolut. Kursen idag gick ut på att äta så mycket köttbullar som möjligt. Vi övade på att springa iväg och sen leka tafatt och jag var klart bäst på att inte bli fångad. Så jag fick jättemånga köttbullar. Hoppade faktiskt till och med över lunchen när vi kom hem för jag var mätt. Det var ju faktiskt en ganska kul och lätt övning. Ju mer jag sprang iväg, ju mer köttbullar fick jag i belöning när jag kom tillbaka. Vi övade lite på att leka också men matte hade ingen riktig koll på det. Jag har ju sagt förut att hon kan vara lite lätt pinsam i vissa situationer. Hon hade tagit med sig min kanin (ja UTAN att fråga först) och den höll hon på att larva med ute på åkern. Och visst, det var väl kul ibland men mitt i alltihop så kastade hon bara iväg den…och….. vaddå? Skulle vi plötsligt sluta leka då? Hon tittade på mig precis som att jag skulle göra något. Leta efter nån ny kanin kanske? Eller tycka att det är kul att hon kastar bort MIN kanin! Jag fattade ingenting. Då började hon springa runt som en dåre och jaga kaninen själv. (som sagt, liiite pinsam) Jag kollade lite, försökte låtsas att hon var någon annans matte som hade kommit fel…. Men sen skämdes jag lite för det och försökte vara solidarisk och hitta röda tråden i det hela men…. jag gav upp. Det fanns ingen röd tråd, hon var bara knäpp. Jag tyckte att det var roligare att gå och äta lite på syrrans öra och rulla mig i leran. Vet ni förresten att de har infört lekförbud på de här kurserna. Alltså, här kommer man från en trädgård som på sin höjd inhyser motvilliga katter och en och annan daggmask, man åker igenom hela stan och kommer till ett ställe med värsta stora gräsmattan OCH lekkompisar…. Och då skall man gå i skolan, UTAN lek på rasten! Är det rättvist eller orättvist? Jag röstar för en ny skolreform!
Idag kom experterna på besök också. Det var två pumor och en matte som skulle visa upp hur man för sig……Som om vi inte vet det redan! Deras matte gick runt på planen med hundarna klistrade på jackan. Ja dom gick JÄTTE-nära henne och glodde på henne precis hela tiden. Jag brukar åtminstone få godis när jag glor på min matte men dom fick ingenting. Jag skulle aldrig glo för ingenting. Matte ojade sig om att ”Ohhh och Ahhhhh vad de var duktiga ” och sen kallade hon mig odåga som någon slags jämförelse. Typiskt henne, hon var säkert sur för att hon inte hann ikapp kaninen på åkern innan.
Nu skall jag fortsätta på min tupplur som har varat sen… ja sen vi kom hem från kursen.
