Omättliga mattar och ultrakorta kvällskissar

Nu packar jag och reser till Litauen. Jajemen, det har varit ÄNNU fler herrbesök. Återigen flängde Matte runt och tände alla livsfarliga stearinljus i hela huset och som vanligt när det är herrbesök så glömmer( eller helt enkelt nonchalant ignorerar) hon att ge mig MIN middag i tid. Ännu en kväll med en ultrakort kvällskiss blev det också. Jag han knappt knäböja lätt och släppa en skön droppe innan jag bryskt rycktes in igen. Hann inte ens lukta på min förra kiss. Kvällens höjdpunkt var med andra ord totalförstörd.

Den här gången bjöd hon hem TVÅ stycken på samma gång. Hon verkar ju helt omättlig den kvinnan! Alltså, man måste ju sätta vissa gränser, eller hur? Och som hund och människans bästa vän så känner jag att jag måste ta tillvara på Husses intressen när han inte är här, Och då pratar jag inte bara om att sova i…jag menar vakta, hans säng… Jag var bl.a.tvungen att sätta mig mellan dem i soffan hela tiden vilket i sin tur innebar att jag fick undkasta mig att bli kliad bakom örat och på magen i flera timmar. Stackars mig….. Undras förresten varför Husse blev intresserad av Matte från första början…. Det kan ju knappast vara för att han gillade hennes lista med regler eller att hon sliter så oseriöst hårt i kopplet och alltid skriker gåfint-hit-fot-nej-nej-nej”. Hon har förresten listor för precis ALLTING. Inköpslistor, planeringslistor, matsedelslistor, vad-som-finns-i-frysen-listor, inbjudningslistor, hundnamnslistor, promenadschemalistor, packningslistor, todo-listor…. you name it!…… Hon är lite beroende av att ha koll på tillvaron tror jag. Men som sagt, det kanske var pälsen han gillade med henne från början, hon är ju rätt luden på en del ställen… eller var det kanske för att hon luktar så gott ur munnen på morgonen? Jag brukar lägga huvudet med nosen riktigt nära när hon sover för jag tycker att det luktar toppen. En av hennes bättre kvalitéer, det måste man ge henne.

Nej hörrni, jag tror att jag kanske skippar det där med Litauen i alla fall. Jag börjar bli lite trött i ögat och det verkar lite knöligt med in och utresan. Passkontroller och burar är nog inget för en tuff och självständig Björnbuse som mig. Dessutom har jag inte full koll på hur de ställer sig till att minderåriga hundar flyger själva. Jag får be Matte att göra en res-lista för hundar först. Så sorry Husse, du får nog se om ditt eget hus, nu går jag och lägger mig i vår säng.

Vill ni läsa mer om mig så gå in på min hemsida: www.doggarsombloggar.se

Tveksamma herrbesök och monsterbilar

Matte hade herrbesök igår. Hela kvällen. Och JA, husse är bortrest. Say no more….. Är det någon som vet numret till Litauen där han är? Det här besöket, han hette GAIS. Ja det är säkert. Egenkär typ för han hade skrivit sitt namn över hela sin tröja. Eller också är han kanske rädd att folk inte skall komma ihåg vad han heter, vilket är konstigt för det var ju ingen liten kille om man säger så. Vi fick ju knappt plats i soffan båda två samtidigt. Och jag kan tala om att det inte bara var så att han HÄLSADE PÅ….. Nej förutom att han fick mat och att Matte fjollade runt och tände stearinljus i hela huset (de är förresten livsfarliga för hundsvansar såna där ljus men det togs det, som vanligt, ingen vederbörlig hänsyn till) så smög de framåt kvällen in i tvättstugan och öppnade husses specialskåp. Ja han har ett där inne, ni vet ett sånt som är kill-exklusivt. Där inne finns det en massa olika flaskor med den där magiska drycken som oftast kommer fram så fort solen skiner….och när det är fotboll på TV,n…. eller bilar, och när det är lördag… och… ja vid andra speciella tillfällen. (den är god, jag smakade i somras när någon välte ut en flaska på altanen) GAIS, killen som var på besök, drack upp alla som var kvar. Ja ALLA. Husse kommer att få ett tokspel, ett sånt som Matte fick härom natten. Eller nej, kanske inte förresten. Min Husse är en ganska cool typ. Ja alltså…. kanske inte direkt JamesBond-cool som jag då men… lugnt cool. Som Ferdinand under korkeken. Det finns nog inget som stressar upp honom. Inte ens Matte under sina värsta dagar. Ni vet när hon går runt med den där fånigt frustrerade ”varför-är-det-bara-jag-som-tömmer-diskmaskin-minen” en hel helg. Löjligt, till och med min lillhusse vet ju att det är mattar som tömmer diskmaskinen. För att inte tala om att springa runt med den långa ormen som skall fram i tid och otid. Nu menar jag inte Husses orm utan ormen som man städar upp hundhår med och som helt fräckt slukar all god restmat som ligger på golvet . Och DET är ju egentligen också en historia i sig värd att nämnas. Mattjuvarna.

Jag har upptäckt två stycken mattjuvar. Dels ormen, men den värsta är nog monsterbilen som jag såg häromdagen. Matte har ju ganska fullt i frysen i köket så hon brukar lägga mat i påsar som hon sen placerar i en grön behållare som står utanför huset. Jag har ända sedan jag flyttade in här försökt fundera ut en plan för hur jag skall nå locket på den behållaren, för jag lovar…..det luktar godare än en stor het rykande färsk hög med hästbajs därifrån. Men häromdagen hade Matte, av någon av hennes konstiga anledningar, flyttat ner matbehållaren till vägen. Tänkte hon skicka iväg maten till välgörande ändamål i tredje världen? Men jag då? Jag behöver ju också mat! Mer än NÅGON annan kanske. Hundvärlden är också viktig! Vi finner oss inte i att ständigt bli nedprioriterade! Men när vi gick på morgonpromenaden så kom den alltså. Monsterbilen. Den var riktigt riktigt läskig. Dels lät den verkligen som ett monster (inte så att jag blev riktigt kissa-på-mig-rädd förståss, bara lite…. ja lite miniorolig) men sen, när den saktade ner precis bredvid vår matbehållare, det var då det verkligt läskiga började. Den sträckte plötsligt ut en MONSTERARM som tog tag i VÅR matbehållare. Den slängde upp behållaren i luften (den måste nästan ha varit lika stark som mig) och sen hällde den ut all vår mat i sin egen mage. Scary Movie 2 rakt av! Alltså jag höll på att kiss…..baxna menar jag. Och det värsta var att matte inte ens MÄRKTE nåt. Hon bara gick där och fortsatte pladdra om någon ”fot” och ”gå-fint”, vad det nu är. Ett kärt ämne verkar det vara i alla fall, för det pladdrar hon alltid om på våra promenader (hon pratar mycket för sig själv den damen) . Men oboy vilken surprise det kommer att bli för henne när hon skall hämta nåt till middan nästa gång och matbehållaren är helt tom. Då kommer hon att önska att hon hade lyssnat på någon som har stenkoll i knoppen. Ja just det, August Björnbus – hunden med knivskarp hjärna, ren råstyrka och listighet som en räv.