En bra hunddag hittills, det måste jag säga. Matte fick loss den där platta TV,n som hon alltid försöker få bort från knät genom att picka ihärdigt på den med fingrarna. Hon var äntligen fri! Fri att ägna sig exklusivt åt August Björnbus. En känslig kille med valpiga behov.
- Lek
- Mat
- Kel
- Sömn
- Promenader
- Skog
- Godis
- Köttbullar
- Fil
- Egen plats i soffan
Idag när vi var på morgon promenad så skulle det i och för sig övas. Jag visste väl att den där experten som var på förra valpkursen skulle sätta en massa griller i huvudet på Matte! På kursen försökte jag verkligen att avleda hennes uppmärksamhet genom att göra toksprång, sticka ner huvudet i hennes ryggsäck och göra monsterattacker på syrrorna titt som tätt. Men hon verkar i alla fall ha snappat upp en och annan dumhet från experten. Matte gillar bland annat inte att jag visar min styrka när jag går ut och går med henne. Bah! Hon borde väl istället vara stolt och mallig över att ha en sådan här ståtlig och rasande stark och snygg valp vid sin sida! Men nej då, helt plötsligt så får man inte dra det minsta lilla i kopplet (jo HON får men inte jag. Återigen denna ständiga kamp om hierarki). Så fort jag pinnar iväg lite grand så blir det alltså tvärstopp i kopplet. Vet ni hur det känns? Ja precis, ungefär som att svälja tungan utan att ha något att skölja ner den med. Inte speciellt trevligt, eller hur? Sen tvingar hon mig att gå ett varv RUNT henne och börja OM…. Alltså jag förstår inte vitsen med det. Det är ju jättebökigt och man ser ju ut som värsta cirkushunden mitt på vägen. Efter ungefär 10 stopp med extravarv och en svullen tunga så blev jag sur. Jag ville inte ge Matte nöjet av att ha lärt mig att gå i cirkel. Det var verkligen jättelöjligt. Så jag slutade att dra i kopplet så att vi hann med den vanliga rundan. Ha! där fick hon! Inga cirkuskonster för August Björnbus inte.
Men skogspromenaden i övrigt var jättekul. Jag åt två hästbajsklumpar i smyg och jag fick en hel del godis när vi körde ”glo-på-matte-leken” Löjligt simpel lek och hur enkel som helst. Man bara går där och så fort man tittar på henne så får man en godis. Det klarar t.o.m en pekingese. Jag har försökt att sätta mig och konstant-stirra i hopp om att godisarna bara skall komma i en strid ström… (lite jobb-mycket utdelning) men det funkar inte lika bra. Man måste gå några steg, låtsas som om att man kom på något annat att göra, vissla lite nonchalant och sen titta på henne igen. Då kommer godisen som ett brev på posten. Lätt som en plätt! Sen fick jag gå utan koppel en stund och det var härligt. I vår skog finns det helfräcka backar som man kan raca upp och ner för och sen kan man springa runt en ravin med bredsladd och låtsas att man är en snabb panter på jakt efter nån oskyldig hare. Matte tyckte förstås att vi skulle leka den där hit-leken. Men allvarligt talat, jag knäckte den koden för längesen. Hit betyder ”kom-hit-så-kopplar-jag-dig-och-det-roliga-är-slut” Jag kommer aldrig att gilla den leken så den får hon leka själv. Men som vanligt så körde hon med sitt usla köttbulletrick och vips så satt jag där i kopplet igen. Jag vet inte riktigt vad det är som händer i dom här situationerna. Det är precis som om att det är en ANNAN valp som gläfsande springer fram och låter sig fångas så fort han hör det där magiska ordet. ”Köttbulle” Och sen står jag också där och fattar inte hur i all sin dar jag hamnade i kopplet igen. Jag måste nog öva mer på min själsliga styrka. August Björnbus – stark, snygg, smart OCH mentalt medveten…. eller nåt…
Vill ni läsa mer om mig, gå in på min hemsida: www.doggarsombloggar.se
