Gårdagen var inte speciellt händelserik. Vi var i skogen en gång till efter morgonens övnings-promenad. Men det blev inte så mycket övning den här gången. Matte trampade nämligen i någon annans morgonmissil (hundbajs) precis efter att hon hade stoppat ner min missil i en svart påse. Oj vad sur hon blev! Jag fick lära mig en hel massa nya fula ord som hon muttrade hela vägen hem. Hon har verkligen värsta ordförrådet Matte. Sur som rutten ättika var hon också när hon satt i en halvtimme (eller nåt) på trappan och öste förbannelser över alla andra hundägare medan hon försökte peta bort bajset med en pinne. Alltså, hon hade ju bara kunnat be mig slicka bort det. August Björnbus den barmhärtiga valpsamariten som slickar bort bajs utan problem! Det är ju, om jag skall vara ärlig, ett rent hundnöje. Men det fick jag inte, för Matte har fått för sig att det är äckligt. ?????? Öhhhh vaddå äckligt? Det luktar ju i alla fall godare än hennes parfym, det är en sak som är säker. Och bra mycket bättre än de där äckliga tuggsakerna som smakar som hennes tandkräm som hon försöker lura i mig. Nåja, efter promenaden så skulle Matte iväg (med nya skor)(tur att hon har så många) och då fick jag vara inne i grannens trädgård. Jippie! En hel eftermiddag ute i det fria. De har värsta bästa tomten med ett stort potatisland att gräva i, massor med rabatter, fullt med buskar och en motvillig katt att jaga. Grannen hade dessutom placerat ut någon slags grusigt mjuk sand på hela deras uppfart och gissa om det blev fina avtryck och racerspår i det! Jag sprang upp och ner säkert tusen gånger. En vag misstanke om att det eventuellt kunde leda till ett kvällsbad med schampo i ögonen rörde sig i utkanten av min leklystna hjärna… men varför oroa sig för morgondagen när man kan njuta av nuet? Jag bestämde mig för att vara August Björnbus – stark, tuff och leklysten livsnjutare. Det var en härligt rolig eftermiddag. När Matte kom tillbaka gick hon, efter att på vederbörligt sätt hälsat på mig en ganska lång stund, runt huset till framsidan. Hon stannade framför grusgången, vände sig om och gav mig en lång olycksbådande blick som var väldigt långt från ”hej-min-goa-lilla-valp-blicken” som jag hade fått precis innan. Jag trodde först att hon hade trampat i ännu en missil. Kanske min? DET hade ju inte, med tanke på förmiddagens humör, varit bra. Hon suckade och ringde på dörren. När grannen öppnade bad hon om ursäkt för något och undrade om hon behövde fixa deras grusgång. Men hallå! Det hade ju jag redan gjort!! Jag hade ju gjort den jättefin! Jag jobbade ju hela eftermiddagen! Alltså, gud vad otacksamt det är att vara hund ibland.
Läs gärna mer om mig på min hundsida www.doggarsombloggar.se
Min mamma Offra kan ni läsa om på www.bjornligans.se
Och min pappa Casper kan ni läsa om på www.bernergrabbarna.se
