Alltså vilket nattsudderi! Matte satt uppe hur länge som helst igår. Först satt hon med telefonen klistrad i örat så att halva ansiktet nästan brann upp och sen parkerade hon sig i soffan och stirrade oavbrutet på sin knä-TV,n igen. Alltså hon kan ju bli lätt manisk med den där apparaten. Hur kul kan det egentligen vara? Jag försökte få hennes uppmärksamhet genom att slicka lite lätt på knapparna på TV,n. Det var faktiskt tänkt som en vänlig gest från min sida eftersom jag såg att hon hade tappat lite bullsmulor där. Hon säger ju alltid att hon vill att vi andra skall hjälpa till med städningen. Men blev hon tacksam? Nej hon blev otacksamt jättesur och satt resten av natten och muttrade något om att ”jaha nu funkar inte Å och X bara för att det är dreggel bakom tangenterna, typiskt” Dreggel bakom tangenterna? Det låter som en sjukdom eller nåt. Kanske är det därför hon är så stingslig. Hon har fått dreggel bakom tangenterna. Undras om Husse vet om det? Men i alla fall, hon höll på med TV,n till typ till en miljon minuter efter filen. Och det är mycket. Fattar hon inte att jag inte kan komma ner i min hundro när hon inte lägger sig. Det blir ju liksom fel. Och dessutom så hinner jag bli kissenödig igen. Ja det blir ju så. Oavsett om man egentligen inte ÄR nödig så blir man det i alla fall när man väl börjar TÄNKA på det. Ja jag kan faktiskt tänka fram det. Kisset. Jag har nog, förutom mina excellenta fysiska egenskaper, också en mental ockult begåvning. August Björnbus-Mediehunden. Hmmm, nej det låter ju som om att jag är med på TV… Såna där som jag som kan påverka tankar de heter ju Medium. Men jag kan ju inte kalla mig för Medium-hunden. Det låter ju alldeles för mediokert, ungefär som om att jag inte är bäst. Ni vet, small, medium, large. Jag är ju definitivt ingen mittimellan-hund. Nej det får nog bli August Björnbus, den ockulta hunden istället. Det klingar bättre.
