Idag har Matte betett sig riktigt underligt. Jo jag vet, det kanske inte är direkt jätteovanligt. Men idag har det varit lite extra underligt om man säger så. Det började redan inatt med ett aningen egoistiskt drag från hennes sida. Hon tog nämligen MIN sovplats. Ja, kan ni fatta? MIN sovplats! Hur kan man ta sin egen älskade valps sovplats utan att ens fråga om lov? Finns det inga bestämmelser för sådana okänsliga övertramp? Jag bara undrar.
Ja Husse borde nog komma hem och köpa en ny säng till Matte för inatt har hon alltså legat på min plats på badrumsgolvet…. hela natten. Antingen är det för att den gamla sängen har blivit överbelastad eftersom vi alltid är så många där inne numera eller också kom hon helt enkelt på vilken bra plats det är där inne. Vilket skönt underlag det är och att det ibland, om man har tur, kan komma en spindel krypandes ur golvbrunnen och en och annan god lukt farandes från toaletten. Typiskt att man aldrig kan få ha något bra för sig själv! Och när hon väl låg där och jag motvilligt men moget hade fått acceptera den här nya ordningen ja då fick hon ett plötsligt oannonserat aktivitetsryck. Mitt i natten, när man som mest behöver sin skönhetssömn! Nåja i alla fall hon, JAG behöver min sömn mest för att….jag helt enkelt behöver den. Men nu skulle hon alltså, mitt i natten, hålla på och mecka med toalettstolen. Jo det är sant. Hon körde ner huvudet för att kolla flera gånger men det verkar inte som om att hon fixade något för hon blev inte direkt nöjd. Hon verkade jättetjurig och kvalade därmed inte in på listan över trevliga room-mates. Jag ville föreslå att vi skulle ringa en rörmokare istället, men hon verkade inte speciellt mottaglig för nya idéer från mig; ”August Björnbus- den innovativa valpen med intelligenta idéer”. Men alltså, varför hålla på med något som verkar vara så plågsamt jobbigt när det finns proffs som kan göra det? Ja det LÄT i alla fall plågsamt, för varje gång som hon stoppade ner huvudet för att kika på felet i toalettstolen så stönade, stånkade och spottade hon.
Sen står det ju inte helt rätt till med arbetsmoralen heller för mellan varje arbetsryck i toan så somnade hon om en stund. Precis nedanför toaletten med huvudet på en hopknölad strumphög, vilken JAG för övrigt hade sett fram emot att tugga på. Men alltså, är det inte bättre att få saker och ting GJORT direkt istället för att skjuta upp allting? Det ju slöseri med tid att ta tupplurar hela tiden… om man inte är en valp alltså. Hon borde ha fixat felet en gång för alla så är det blev gjort. Det tjatar hon ju alltid om till både lillhusse och Husse. Hon borde kanske själv leva upp lite mer till dom krav som hon ställer på resten av familjen. Men trots hennes något bistra och surmulna natthumör så försökte jag, som den gemytliga valp jag är, att som vanligt göra det bästa av situationen. Jag flyttade mig, utan att sura alltför mycket, från min plats och la mig en bit därifrån. Jag nöjde mig med att bita på en mindre borste som jag hittade på golvet istället för de där härligt lockande strumporna. Borsten var helt okey förutom att det var en massa äckligt puder längst ut på den som fick mig att nysa flera gånger och de där svarta håren som var på borsten fastnade lite i halsen när jag svalde dom. Vid ett tillfälle så försökte jag till och med lätta upp stämningen genom att lite lagom tillgivet slicka Matte runt munnen eftersom hon var lite sölig,…och okey att hon smakade ganska gott hade väl också en del med det att göra. Men uppskattades min trevliga lilla gest? Nej inte ett endaste dugg! Jag fick helt oförtjänt en ostyrig arm slängd över nosen och ett ”Lägg av” väst åt mitt håll som tack. Då blev jag faktiskt aningen sur för jag försökte ju verkligen bara muntra upp henne mitt i felsökningen av toalettstolen. HON skall minsann jämt peta MIG i ögonen med servetter på morgonen, pilla mig med pinnar i öronen och dra mig i pälsen, vilket jag finner mig i eftersom jag vet att hon annars surar ihop som en övermogen grapefrukt. Men så fort JAG försöker att göra något på henne så får jag bannor. Orättvist….som vanligt.
Men i alla fall, det blev värre. Jodå jag lovar, det BLEV värre för mitt upp i alla dessa aktivitetsryck så skulle Matte plötsligt börja spexa. Jodå, nu skulle det plötsligt lekas mitt i natten! Hon har med all säkerhet aldrig hört uttrycket att ”Var sak har sin tid…eller plats”. Hon slutade alltså med felsökningen och satte sig istället på toaletten och lekte kurragömma. Jodå det är säkert! Hon körde ner hela huvudet i en hink! Alltså, allvarligt talat, hur kul är det på en skala från ett till tio? Jag behövde ju inte ens leta. Jag SÅG ju direkt var hon var. Hon satt ju där mitt framför mig. Jag är faktiskt ingen idiot bara för att jag inte har fyllt ett år ännu. Nej som ni säkert förstår så var jag var inte direkt jätteroad. Jag tyckte mest att hon gjorde en massa fåniga och nästan lite läskiga ljud där inne i hinken och sånt är verkligen inte roligt mitt i natten när det är bäckmörkt både inne och ute. Så jag gav upp min sovplats helt och hållet och gick och la mig i hennes säng istället. Jag menar, NÅN måtta får det ju vara på skojandet!
När jag vaknade imorse så låg hon fortfarande kvar inne i badrummet. Utslagen som efter ett gigantiskt roligt party, som jag för övrigt inte fick när jag fyllde halvår. Jag sög lite försiktigt på hennes hår som smakade och luktade riktigt gott på sina ställen. Hon suckade till och lät kusligt lik en grymtande gris. Sen buffade jag lite på henne och då ryckte hon till och for upp, slog huvudet i toalettstolen och såg lika förvirrad ut som när hon har gått vilse, vilket inte är alltför ovanligt ”Vad är klockan? Vad gör du? Var är jag? Var är Isac?” Men hallå, jag kan inte klockan ännu, det där är ju HENNES jobb. Hon reste sig, stapplade ut i köket och suckade lättad efter att hon hade kollat upp läget där. Sen gick hon in i duschen….och SATTE sig. Ja hon satte sig där inne mitt på en av de där flaskorna med schampo som lillhusse alltid välter ner på golvet och som normalt framkallar ett mindre utbrott hos Matte. Men nu märkte hon det inte ens. Hon bara satt där medan allt schampo pressades ut av hennes tyngd och bildade ett helt hav av bubblor. Häftigt! Nästan som ett trolleri. Tänk om JAG ändå kunde fått vara med där inne. Jag trodde ett tag att hon hade somnat igen, mitt bland alla bubblorna. Men efter en stund med slutna ögon så spolade hon ur munnen, (ja med duschen!) reste sig och klev ut på golvet. Hon tog en handduk, svepte den om sig och satte sig på pallen och lutade huvudet bakåt. Hon glömde helt bort att handdukshängaren, som Husse alltid envisas med att ställa in på max-värme, satt där bakom så hon for upp med ett ilsket tjut som nästan skrämde vettet ur mig. Herregud, hur farligt är det med lite avbränt hår? Hon har ju massor av den varan. Ja inte som MIG förstås men för att vara människa så är hon ju rejält behårad. Sen slet hon i alla fall argt väg pallen mot den andra väggen istället och sjönk ner där med vattnet droppandes ner på golvet. Hon tittade på hinken, som för övrigt luktade som ett rent himmelrike, och grimaserade. Nej hon tänkte nog inte leka kurragömma igen. Synd, för NU när det var ljust och vi var utsövda så hade jag kunnat tänka mig att ge det en chans till. Hon satt där och vaggade lite så jag gick lite försiktigt fram för att luta mig och få ett litet kli och smaka lite till på hennes hår. Men jag var försiktig för jag kände ju att hon var aningen lynnig i humöret den här morgonen. När jag kom fram för att sätta mig framför henne så hängde hon sig tungt och i min smak lite småsjälviskt över min rygg, vilket inte var riktigt vad jag hade tänkt mig. Men okey det verkade vara så nära morgonmys som vi skulle komma idag så jag lät det passera.
Resten av dagen har hittills bestått av en helt ny typ av promenader. Hon har öppnat dörren, gått ut på trappan och bara nonchalant vinkat åt mig att också gå ut. UTAN koppel och utan halsband. Första gången så fattade jag inte vad hon menade så jag satt kvar i hallen medan hon slog sig ner för att… tja vad vet jag… kolla nåt nytt projekt i trädgården kanske. Som hon kan terrorisera Husse med när han kommer hem. Men efter en stunds vinkande och muttrande åt mig så fick hon ett mindre kontrollerat småspel och skrek ”Men för sjutton gå ut och gör det nu då!!!” För att i nästa sekund med ömkligt ångerfylld röst säga ”Förlåt gubben, men snäääälla du, gå ut och gör det, jag måste in igen” Men vaddå göra det? Viket då? Vad skulle jag göra? Och varför går hon inte in om det är det hon vill? Det är ju ingen som hindrar henne. Hon VAR verkligen lynnig idag, det var ingen tvekan om det.
Men eftersom det såg lite lockande ut med gräsmattan där ute så gick jag i alla fall ut. Jag hade koll på henne i ögonvrån hela tiden men hon verkade inte vara i något som helst attack-stadie. Jag kissade i ett hörn och sen väntade jag på att hon skulle komma och koppla mig så att jag kunde få gå till skogen och släppa missilen. Men tror ni att hon kom då? Nej hon bara satt där, filosoferade och kollade extremt nära på något i hennes händer. Samtidigt så muttrade hon igen om att jag skulle ”göra det”. Men alltså jag hade verkligen inte tid att fundera över hennes mystiska kommandon och vad hon menade med det för den där missilen var nu definitivt på väg att avfyras. Nu var det ALLVAR! ”Hallå, hallåååå, finns det någon ansvarig hundägare i närheten! Mayday mayday! Jag kan snart inte ansvara för följderna av det här. Jag måste, alltså hallå…. Jaha nu har någon tryckt på avfyrningsknappen. Nu är det kört. Ja nu är det definitivt kört. Här kommer den, skyll dig själv Matte för nu kommer den”. Pang rätt ner i gräsmattan!! Åhhhh vad skönt! Vilken lättnad. Jag hukade mig och sprang snabbt som en iller iväg för att undvika att få ett öronryck som straff. Men …….inget hände. Matte reste sig bara, utan att ens ta fram den obligatoriska svarta missilpåsen, och sa ”Kom in så får du en köttbulle” Öhhh, vaddå? Köttbulle? Snacka om otippat! Men vänta nu, var det en lömsk manöver för att komma nära nog att utföra öronrycket? Jag tvekade en sekund men sen insåg jag att utsikten att kanske få en köttbulle faktiskt var värt ett öronryck. Jag sprang fram till altanen, hoppade med ett smidigt och, om jag får säga det själv, riktigt snyggt hopp upp och sprang snabbt in i köket. Det blev köttbulle utan öronryck. En konstig dag minsann. Nu skall jag gå in och se om vi kan leka ”kurragömma med ljud i hinken”. Vi ses
August Björnbus- live on the internet
