Hunderbara återseenden och trista garderobslekar

Husse är hemma husse är hemma husse är hemma husse är hemma!!!!! Nu är det äntligen fler som kan måna om familjens guldklimp. Om MIG. ”August Björnbus- den tuffa, snygga kärlekstörstande valpen” Åhhhh vad kul det var att han kom hem. Jag hoppade, kramades, gjorde mitt berömda O, jagade svansen (som för övrigt börjar bli ganska lång och ståtlig) bet Husse i örat och försökte verkligen att välta ner honom men lyckades inte riktigt. Men det var härligt! Ja det kändes verkligen underbart. Hunderbart! Men allt hunderbart är ju förstås kort i det här huset…. Som vanligt skulle de där andra två tränga sig på. Typiskt att inte visa hänsyn till den som är yngst. Till den älskade valpen. Först ut var Lillhusse som kom skuttandes som en flaxande kråka från sitt rum och gjorde ett enda direkthopp från kanten på trägolvet och rätt upp i famnen på Husse som stod kvar i hallen fullt upptagen med att välkomstgulla med mig. Återigen: typiskt! Men det där hopptrixet MÅSTE jag bara lära mig tills nästa gång för då kommer Husse att gå runt och bära MIG i köket halva kvällen istället för Lillhusse. Ja jag skall verkligen öva järnet på det. Kanske skall jag prova på Matte när vi går ut sedan, hon brukar ju gilla ömhetsbetygelser… ja hon håller ju på dagarna i ända med sitt nya kram-kommando. Jag kallar det för korv-på-axeln-trixet.

Men iallfall, när Lillhusse äntligen hade gullat klart så trodde jag att det självklart skulle vara MIN tur igen. Jag menar. Vi var ju faktiskt inte klara! Vi hade knappt kommit till hälften. Men vad händer då? Jo då skulle Husse plötsligt fram och snaska på Matte!. Fy sjutton vad orättvist! Visst, jag köper att han kunde ha gett henne en vänskaplig klapp och ett rejält kli bakom örat, men alltså, han behöver ju inte stå och slicka henne i ansiktet halva kvällen!!! Va? Allvarligt talat, vad är DET för sätt? Nu är det ju också så att det faktiskt är MIN uppgift att slicka Matte i ansiktet. Det är ju en HUNDGREJ! Dom måste bara börja läsa några av alla dessa hundböcker som står i bokhyllan och dammar!! Jag tror att jag och Husse måste ta ett litet snack om det här med vad som är okey och inte. Men jag kan lova en sak i alla fall, att Husse INTE har varit iväg på någon kurs där de har fått lära sig bästa-hustru-humör-trixen. För vet ni vad han sa vid frukostbordet imorse? Ja håll i er nu. Det var ungefär lika smart som att hoppa bungyjump utan snöre. Matte sitter där vid bordet i sina extremt utslitna gamla träningsbyxor, en tröja med en mumsig chokladfläck på och en hästsvans som har åkt aningen på sned. Nej okey, kanske inte världens charmigaste men… det är ju i alla fall MATTE. Och vi känner ju Matte. Vi känner framför allt Matte-innan-kaffet-på-morgonen….. Say no more… Husse BORDE verkligen veta bättre. Men vad säger då alltså mannen som har varit gift med henne i en herrans massa år? Jo han säger ”Du ser verkligen inget vidare ut gumman, du är alldeles blek och ser jättetrött ut, du borde göra något åt det” Öhhh, hallå, jorden anropar!!!! Jag försökte blinka, flaxa med öronen och bita i hans strumpor för att få honom att förstå allvaret i situationen….. Men fattar han mina vinkar då? Nej han är helt lost för vet ni vad han drar till med i direkt anknytning till det förra intelligenta inlägget? Jo han börjar prata om att någon kompis på resan hade tyckt att det fanns så otroligt fina tjejer i det landet, att t.o.m med dom fulaste var snygga….. Hjälp! Ta skydd!!! Spring för livet!!!! Ja JAG sprang iallfall in i sovrummet, fällde ner örnen och kröp in under täcket. Lillhusse hoppade antagligen in under soffan i vardagsrummet. Alltså, allvarligt talat, visst har han varit borta länge men LITE vett måste väl finnas kvar. Jag menar, han är ju åtminstone en man. Som jag…snart. Sen måste jag också inflika att det inte var ett dugg sjyst mot oss husdjur att slänga ur sig sådana kommentarer och sedan snabbt pipa iväg i bilen och lämna oss kvar som får skörda frukterna av dessa ogenomtänka små fadäserna resten av dagen. Jo för när Husse hade åkt till jobbet, tror ni att jag fick någon promenad då? Nej det blev en blixtvisit ute i trädgården och sen direkt in igen.

Då skulle det duschas hur länge som helst. Jag gick också in där i badrummet men det var ju en riktig miss för Matte stängde dörren om oss båda så jag hade ju inte en endaste möjlighet att ta mig ut sen när det blev en immig ångbastu där inne. Och vi hundar blir JÄTTETÖRSTIGA av att ångbasta. Det är ju inget vi kan hjälpa så hur kan man bli tjurig av att en stackars uttorkad valp desperat försöker slicka av allt vatten som rinner från sin Mattes russinknän när hon äntligen stiger ur duschen???? Helt oförståeligt. Jodå Matte blev förstås sur (surare) och torkade sig blixtsnabbt. Dessutom så stängde hon missunnsamt igen duschdörrarna så att jag inte skulle komma åt vattnet där inne heller. Man borde ringa till VLIS (Valpars Rätt I Samhället) Hon måste ha varit väldigt sur på mig för det där med knäslickeriet för plötsligt så satte hon på sig någon slags grön mask i ansiktet så att hon såg ut som Hulken. Bara för att skrämmas. Jag menar inte att jag blev skraj eller så, jag är ju av naturen modig, och jag såg ju att det var MATTE, men…. man kan ju liksom bli lite rädd av tanken på vad det skulle ha kunnat vara. Jag menar tänk om det verkligen HADE varit Hulken. Jag tror nämligen inte att Hulkar tycker om små valpar som mig. Men iallfall, hon lekte Hulken en stund till men sen tröttnade hon och tog av masken. Puh! Ja jag menar puh för alla andra då… Jag ville ju inte att hon skulle skrämma…. någon granne…. utifall att någon skulle titta förbi. Efter maskeraden så trodde jag att det var dags för promenad i skogen men….. icke. Då skulle det stås i badrummet och stirra i spegeln och sucka jättelänge….. (jäkla Husse som inte kan hålla kvar sina grodor inne i munnen) och sen var det dags för den otroligt trista garderobsleken.

Ja gaderobsleken är riktigt riktigt tråkig. Det är en lek som jag inte alls fattar. Jag har varit med flera gånger för att se vad det är som är så himla intressant att titta på där inne men jag har inte hittat NÅGONTING! Det är bara kläder. Inga bollr, inga ben eller halvätna gosedjur. Men Matte hon kan stå där och titta hur länge som helst. Ibland tar hon fram något som hon tittar närmare på men lägger tillbaka efter stund, och sen stirrar hon lite till, suckar och tar fram nästa grej… och så håller det på. Tills hon går och tar på sig sina träningsbyxor igen. Hur kul låter det på en skala? Inte så värst, eller hur? Men idag försökte jag iallfall vara en sjyst kamrat och var med lite mer aktivt i garderobsleken. Jag gjorde som Matte, satt där en stund, suckade lite och sen tog jag ut en av hennes tröjor, bet lite i den och slängde in den igen. Lite trist men eftersom jag är den generöse kille jag är så tog jag en till bara för att hon inte skulle behöva leka själv. Den här gången tog jag en som låg längst ner i garderoben… och då blev det plötsligt lite kul…och lite läskigt. För då kom en hel HÖG med tröjor farandes. Som en hjord med lejon. Jag for baklänges men vände snabbt och gjorde ett utfall mot hjorden, fick tag på ett lejon och for ut genom dörren snabb som en panter. Men precis när leken alltså började bli kul så får Matte ett av sina spel igen. Tydligen så var det inte min tur eller nåt för hon skrek något som lät ”Neeeeejslutagenastgemigmintröja” åt mig. Så himla typiskt henne. Jag kan väl inte hjälpa att jag inte hade hunnit lära mig alla regler på den här leken. Dessutom måste hon sluta säga så himla långa ord för jag fattar verkligen ingenting av dom. Ja jag säger det igen. De måste verkligen börja läsa lite fler hundböcker.