August Björnbus-den snygga men partytrötta valpen

Jag och syrran Absolut har varit på ännu ett sånt där hundkalas. Miljoner hundar, stressade mattar och hussar samt många välförtjänta köttbullar. Där fanns några kända fejs och några okända helt nya nosar bland gästerna. Jag tror faktiskt att jag börjar bli lite partyblasé. ”August Björnbus-den snygga men partytrötta valpen”. Visst är det sjyst av Matte att ordna lite fester för sin favoritvalp men alltså… ja alltså om man nu skall vara helt ärlig, vilket jag oftast är, så händer det ju inte direkt något nytt på de här kalasen. Man blir duschad, piffad, åker bil dit, blir tvångspiffad igen och sen skall man leka tafatt i den där fåniga ringleken innan de är dags att träffa tandläkaren som skall kolla tänderna och känna på ryggen och benen. Matte verkar inte ha fattat att det är mer vanligt och dessutom roligare att ha en clown eller trollerigubbe på kalas. Undras varför hon har fått för sig att tandläkare skall vara nån stämningshöjdare? Otroligt konstigt, till och med för att vara Matte

Och jag har verkligen försökt att få Matte att förstå att det faktiskt finns lekar som är roligare än att springa runt i ring som ett gäng Shetlandponnys utan meningsfulla fritidsintressen. Men hon framhärdar. Fest efter fest. Suck. Den här gången hade jag dessutom lite svårt att koncentrera mig på att komma först när vi väl kom fram till det där tävlingsmomentet som alltid infinner sig på slutet av ringleken. Jag hade nämligen två distraktioner. Den ena var min syrra Absolut och varför hon var det, det skall jag berätta om en stund. Det andra var att jag liksom hade en dejt med en tjej som jag har träffat på nätet. Ja internet alltså. Vilket jag vill påpeka är helt vanligt och naturligt i dessa dagar. Den här tjejen  var med på mitt förra party i Göteborg. Och ja, ni vet hur det brukar vara, hon hade sett mig…bland alla övriga 9400 hundar och tyckt att jag var en stilig kille…förstås. Hon gick kanske… ja antagligen och tänkte på mig där ett tag men eftersom jag hade fullt upp med alla andra brudar som hängde över mig så…(ja jag vet att det var mina syrror men det kunde ju inte HON veta) så valde hon att ta kontakt över nätet istället.

Hon skickade alltså ett inlägg i min gästbok.  Prisma skrev ett inlägg. Prissssssma. Ja bara namnet är ju helt underb….  ja jag menar alltså att det var ett trevligt tiknamn. Och att hon verkade vara en superläck… kul tjej liksom. Ser grymt …. rasenlig ut på sina foton på sin hemsida. En välkroppad hund måste jag säga… hmmm…jo väldigt välkroppad…. precis som mig och hon bor faktiskt en bit ifrån där jag föddes. Så ja… på det hela taget var det en dejt som jag såg fram emot. Jag spanade som värsta pantern när vi kom in i den stora festsalen…fick nästan ont i nacken. Ja samma nacke som alla tandläkare klagar på är för kort. Men alltså , jag spande efter henne för jag ville ju inte göra henne besviken genom att inte hälsa. Men så fort vi kom fram till vår picnic-plats så lägger sig Absolut ner på rygg med rumpan åt mitt håll. Hur nedrigt gjort som helst!!!! Ja det är nämligen så här att syrran har lagt en förbannelse över mig. Ja hon har alltså plötsligt blivit en sån där hokuspokus-hund. Ett hund-medium. Jo jag lovar. Vänta så skall jag berätta:

Hon, hennes matte och halvsyrran Baileys kom till oss redan kvällen innan för att sova över i vårt hus eftersom vi skulle åka gemensamt på festen dagen efter. När de kom så tänkte jag hälsa lika coolt som vanligt på dem. Men när de klev in genom dörren så… ja jag vet inte riktigt vad som hände. Det kändes som att jag fick en klubba i huvudet. Pang! Absolut hade slängt ut en luktförbannelse som fick mig att bete mig som en…. ja som en krökryggad lobotomerad hårig oxe hela kvällen… och natten. Ja jag vet inte varför men jag var helt enkelt bara tvungen att lukta och lukta och lukta…och sen ville jag liksom hoppa på henne. Ja jag VET att det är min syrra! Men det var precis som om att min hjärna helt och hållet glömde av det. Det var ju inte MITT fel, det var ju hennes! Jag minns inte så mycket mer av kvällen förutom att jag sprang runt efter hennes rumpa, att min näsa höll på att vibrera söder och att alla skrek ”Fyyyy!!” i högan sky så fort jag krökte det minsta på ryggen. Herre gud, hur kunde de veta om jag kanske bara skulle… räta ut en kota eller nåt? Man behöver ju inte alltid tro det värsta….vad det nu var. Jag fick ju aldrig någon som helst möjlighet att komma på det själv. Jag vet fortfarande inte. 

Iallafall så fick Absolut, Baileys och hennes matte sova i Lillhusses rum hela natten. Med stängd dörr. Snacka om mobbing! Och eftersom jag var belagd med luktförbannelsen så blev jag liggandes utanför med nosen nesligt nedtryckt i glipan mellan dörren och tröskeln och gjorde pinsamma ljud hela natten.  Åhhhh vad jobbigt det var. Ingen verkade bry sig om mina känslor ett dugg. Det var bara ”Fyyy August” ”Sluta nu August!” och ”Lägg av August vad du är pinsam” för hela slanten. Otroligt orättvist! På morgonen fortsatte det i samma jobbiga anda. Jag såg och luktade bara hennes eländiga rumpa. Jag kunde inte äta, inte dricka och knappt ens kissa ute. Och när vi alltså äntligen hade kommit in på festen och jag trodde att förbannelsen var över … ja då lägger Absolut sig ner så där på rygg, kollar retsamt på mig och säger  ”Jaha du casanovan, ska du charma lilla internetkexet nu då?”  Öhhhh… vaddå? Inter-vaddå? Ahhhhhh vad det luktade gott! Det var nåt jag skulle göra. Men dofterna som spred sig in genom nosen… ahhhh heaven! Jag visste ju det NÅGONTING jag skulle koncentrera mig på. Men vad? VAD?!!! Jag kunde inte för mitt liv komma på vad det var för hjärnan var plötsligt lika tom som en uräten skål med köttbullar. Det var superkört igen. Jag glömde helt bort det där med dejten, att vi var på party och att det faktiskt fanns andra gäster.

Jag hoppade över Mattes uppställda väska med termosar, muggar, smörgåspaket och annat oväsentligt, fastnade med ena benet i vattenskålen och landade på Absolut som for upp och uppbragt skrek ”Ta bort honom, ta bort honom, han är galen!!!” Men fy vad taskigt! Det var ju hon som gjorde att jag blev sån här. Och det värsta av allt, precis när jag hoppade på Absolut så ser jag henne. Prisma. Hon stod där med sin matte, med en avundsvärd lång snygg hals slängde hon en blick tvärs över salen och sen…. tittade hon snabbt bort igen. Åhhh nej! Hade hon sett när jag förvandlades till den där lobotomerade oxen??? Jäklars. Vad skulle hon tro om mig? Hon kunde ju få helt fel uppfattning.  ”Jaha vad skall du göra nu då din lättpåverkade pellejöns. Skall du hoppa på henne också” sa Absolut och verkade kikna av skratt där hon låg och tröstande blev omhuldad av mattarna efter mitt så kallade brutala påhopp. Åhhh jag skulle kunna…. hoppa på henne igen. Ja det var ju den sorgliga sanningen. Jag var fortfarande förfärande fast under den där eländiga luktförbannelsen. Vad skulle jag ta mig till?

Men sen var det plötsligt min tur att leka ringleken. Jag sprang lättad iväg ut på golvet  med Absoluts matte. Jag ville bara ruska av mig mitt pinsamma beteende. Jag försökte göra mitt bästa för att manligt spänna musklerna varje gång som jag sprang förbi Prisma och hennes sällskap. Jodå hon hade herrsällskap med sig. En riktig Dumbo. Ja okey Jumbo hette han tydligen om man nu skall var noga…. men det var nog bara en vän. Ja, hon stämde ju träff med MIG så hon hade ju god smak annars. Tandläkaren där emot, henne som Matte hade bjudit in som partyentertainer, hade definitivt vaknat på fel sida dagen till ära. Ingen partyspirit så långt ögat nådde. En ren festkatastrof om jag skall vara helt ärlig. Hon kallade mig både kohasig och rödögd. Allvarligt talat, försök själv att se stjärnögd ut när du har legat med nosen mellan en dörr och en tröskel hela natten!  Sen klagade hon på att jag hade för kort hals (hon var inte så himla girafflik själv tanten) och att jag inte sprang så sammansatt eller vad det nu var. Gnällspik! Hade jag inte varit under förbannelsens vingar så hade hon nog fått sparken som underhållare. Nåja strunt samma, jag ville bara att leken skulle ta slut så att jag kunde gå tillbaka till min plats med åtminstone lite av min fräna image i behåll. Absoluts matte framhärdade dock med att dra och streta i mina ben men jag var verkligen inte på humör för stretching idag så jag satte eller la mig ner hela tiden. Efter en stund fick jag tack och lov äntligen gå tillbaka till vår plats igen. ”Fyra” sa matte och tog det gröna bandet som Absoluts matte lämnade till henne. Jag hade inte tid att fundera över vad det betydde för jag var fullt upptagen med att spana.

Nu var det nämligen dags för Absolut att leka… och hon var i samma lag som Prisma. Typiskt! Syrran har alltid sån himla tur. Jag fick minsann springa runt med löjliga  Jumbo-dumbo… som dessutom sprang om mig på sista varvet bara för att jag var upptagen med att spana efter Pris… brudar. Ja, en kille som jag måste ju få spana på brudar, eller hur? Prisma kom i alla fall trea och Absolut fyra i deras lek. Sen packade plötsligt Matte stressat ihop alla våra saker och sa att det var dags att åka hem.” Men hallå! Man kan inte ordna ett party och sen bara gå!! Och min dejt…vi måste…” försökte jag uppbragt säga. Men jag drogs som vanligt brutalt iväg rätt igenom massan av festdeltagare. När vi hade kommit till andra sidan av salen så såg jag henne i en glipa mellan en massa människoben. Prisma. Mitt internet-kex. Matte stannade och sa ”Undras om vi skall gå och hälsa” och jag tänkte lättad ”Ja självklart skall vi hälsa, kom nu så går vi fram” Jag drog mig beslutsamt fram över några kassar och väskor som stod i vägen men då drog Matte i kopplet och sa äcklat ”Nej det är någon som har bajsat på golvet där så det går inte att komma fram, vi går ut istället, det får bli en annan gång” Nej! Nej nej, jag har ju en dejt! En internetdejt! ”Jag kan slicka upp det. Ja titta jag tar bort bajset lätt som en plätt”  sa jag snabbt och gentlemannamässigt. Ajjjjjjj!!! Nähä, här får man i vanlig ordning bara spott och spe när man försöker att vara hjälpsam. ”Nu åker vi hem”  sa matte surt. ”Kom nu” Men hallå! Alltså hallå, man kan inte bara gå iväg om man har….. Ahhhhhhh, doften! Åhhhhh, jo man kunde ju gå, vilken väg som helst… för nu gick Absolut där framför mig och viftade retsamt på rumpan och nu var jag helt i förbannelsens våld igen. Min nos och… resten av min kropp levde sitt eget liv Och så var det hela vägen hem i bilen också. Väl hemma så föll jag utmattad i en långvarig koma. Fullständigt mentalt urvriden, med tom mage, utan date och med befläckad image. Vilken skitdag!