August Björnbus-en snygg handelsvara

Jag har blivit en handelsvara. Matte köper och säljer mig helt vilt och utan minsta tanke på mina känsliga hundkänslor. Ja ni har väl förstått att det har varit något på gång med tanke på det klena utbudet av mina eminenta tankar här i bloggen. För en vecka sedan så åkte jag och Matte för att hälsa på min syrra Absolut Björnbus, halvsyrran Baileys och den store killen Kannibal. Ja han heter egentligen Hannibal men eftersom han alltid morrar åt mig och verkar vilja äta upp mig så kallar jag honom Kannibal istället. Alla vi fyra, jag, Absolut, Baileys och Kannibal är ståtliga bernersennen hundar av bästa kvalité. Vissa är riktigt stiligt snygga. (inga namn nämnda…jag vill inte peka ut någon…men det är jag ifall någon undrar…)

Så vi åkte alltså dit, vilket jag alltid tycker är superjätteroligt. Så länge man håller sig en bit ifrån Kannibal alltså. Jag och Absolut lekte och röjde och hade som vanligt vansinnigt jättekul. Men sen skulle Matte plötsligt gå ut på promenad. Helt själv. Jag trodde först att hon skulle leta efter någon mobiltelefon som hon hade tappat (hon brukar göra det) eller kanske plocka missiler. Missiler det är egentligen hundgodis… eller hundbajs som Matte äcklat kallar det. Matte är nämligen, för er som är nya här på sidan, maniskt med sina svarta påsar. Hon fullständigt brinner för att plocka missiler. Och ve dom hon kommer på med att INTE plocka upp efter sina hundar. Det är ingen rolig historia det… Hon har skämt ut mig många gånger. Men hon gick alltså ut där genom dörren i det röda huset och jag fortsatte utan onda aningar att leka ystert under bordet med Absolut och katterna. Katterna i det där huset är förresten verkligen hyvens katter. Riktiga lekkompisar. Ja till och med för en stor och ståtligt snygg kille som mig. Efter en stund började jag fundera över hur många missiler som vi egentligen kunde ha lagt där ute. Jag spottade fundersamt ut den grå katten och smög ut i hallen för att försöka lukta mig till var Matte kunde ha tagit vägen. Hon dröjde verkligen jättelänge.

Jag tittade på Absoluts matte och husse men dom verkade inte ett dugg oroliga. Dom kanske hade sparat missilhögar i flera veckor eftersom de visste att Matte skulle komma och hälsa på. Ja de här människorna är verkligen gästvänliga till tusen så det var ju inte en helt omöjlig tanke. Jag bestämde mig för att inte grubbla mer på det. Vi lekte lite till jag och Absolut men sen när vi hade hunnit med att både äta och tupplura så började jag bli lite orolig. Ja inte som en barnslig valp som grinar efter Matte förstås… nej då jag blev bara lite…..ja bara lite coolt undrande. Vart hade Matte egentligen tagit vägen?? undrade jag…på ett coolt sätt. När det hade gått ytterligare en jättelång stund så tog Absoluts Matte på sig kläderna för att gå ut hon också. Äntligen, tänkte jag lättad. Nu skulle vi hjälpa Matte där ute. Nu slapp vi hitta henne som ett missil-infryst paket på gårdsplanen morgonen efter.

Vi tog på oss koppel och de där krångliga och pinsamma gula och orange västarna och sen bar det av ut i iskylan. Men Matte fanns ingenstans. Nej hon var verkligen helt borta. Vi gick jättelänge och letade. Tills slut gav Absoluts matte upp och vi gick tillbaka hem igen. Jag ville fortsätta leta men blev efter en stunds jagande på gårdsplanen intvingad i huset. När vi kom in genom dörren så gav Absoluts matte mig en klapp på huvudet och sa käckt ”Ja du August, nu får du bo här hos oss” sen försvann hon helt egotrippat in i köket och lämnade mig kvar där med en släppta bomben. VA!!! Vad då bo här??? Hallå vad menar du? ”Vad menade hon”, frågade jag desperat Absolut som stod i hallen och tittade lugnt på mig. Hon gjorde en av sina tjejigt irriterande nack-knyckar, himlade med ögonen och sa ”Ja, du har ju flyttat in hit till oss nu. Din matte har sålt dig. Vad trodde du att vi skulle ha din väska med alla dina saker till?. Leka loppmarknad eller?” Såld? Jag trodde inte mina öron. Skulle jag vara såld? Jag tittade på min väska med alla mina saker som faktiskt stod där i hallen. Var hade Absoluts matte fått alla dom pengarna ifrån. Jag menar, jag måste ju vara jättedyr! Verkligt jättejätte dyr! ”August Björnbus-den snygga svindyra men sålda valpen” Jag stod helt still och kände hur svansen försvann i raketfart in mellan bakbenen. Huvudet tycktes ha fått ett tungt ankare som gjorde att nosen nästan hamnade nere i mattan. Såld. Ordet ekade i huvudet på mig och det kändes plötsligt som om att jag tittade på ett extra dystert avsnitt ur Lassie.

Var inte taskig mot honom Absolut” hörde jag plötsligt Baileys säga. Jag tittade förvånad upp. Baileys var vanligtvis ingen hängiven medlem i min fanclub. Hon brukade på sin höjd tycka att jag var en barnslig odåga. Nej jag vet, jag kan inte heller begripa hur hon kunde uppfatta mig som en barnslig odåga. Möjligtvis som en stilig och snygg odåga men… Nåja i alla fall så kom hon nu där och liksom försvarade mig lite. Baileys försvarade mig!! ”Fattar du inte att han är ledsen” sa hon till Absolut som plötsligt stod där med öronen hängandes som en skamsen Dumbo på äventyr. ”Hans Matte har ju övergivit honom. Tänk om vår Matte skulle överge dig?” fortsatte Baileys med en sträng lärarinne-min. Jag anlade i min tur blixtnabbt en mycket sårad och förtrytsam min. Det gäller ju att utnyttja såna här tillfällen till eventuella favörer. ”F´låt då…” kom det mumlandes från en moloken Absolut. Hon tittade på mig och sa sen efter ytterligare ett strängt ögonkast från min nya bundsförvant ”Men du August, det blir väl kul att bo här, vi kan ju leka hela dagarna du och jag…. Vi är ju din familj.” Hon knuffade mig kamratligt i sidan med nosen. ”Och din Matte kommer säkert och hälsar på. Det kommer att bli jättekul.” sa hon sedan ivrigt och uppriktigt.

Matte. Jag hade för en sekund eller två nästan glömt bort det där nesliga med att jag hade blivit såld som ett uttjänt fårskinn. Suck. Jag tittade på Absolut och Baileys, mina syrror… och sen på Kannibal som hade kommit ut i hallen för att se vad som stod på. Baileys vände sig mot Kannibal och sa nu med ännu strängare röst ”Och du håller dig också i skinnet” Kannibal tittade surt på henne, suckade sedan och vände sig mot mig. ”Åhh nej” tänkte jag bedrövat. ”Han kommer att äta upp mig”. Jag försökte gömma mig bakom min väska men …. han såg mig. Kannibal spände blicken i mig och sa med en dundrande men samtidigt dov röst ”Har du beklagat dig för brudarna din håriga vekling Jag sträckte på min taxliknande kropp som av någon konstig anledning (kanske blodtrycksfall?) skakade lite. Jag sträckte på huvudeet och svarade självsäkert ”Öhh näää, jag ..alltså nää….min väska…matte …och jag …liksom… Ja ett mycket uttömmande och bestämt svar alltså.

Nu vände sig Baileys mot Kannibal, likt en uppretad men samlad lejonhona. Hon sa lugnt och förunderligt Mattelikt ”du-skärper-dig-och-låter-bli-August-annars…” Hon lät nästan som det låter när Mattes fingrar smattrar mot tangenterna på datorn hemma. Kannibal stirrade tillbaka på Baileys och mumlade i mungipan ”Värst vad du har blivit mammig bara för att du har fått rumla runt i höstacken då” Men han tystnade tvärt när han såg Baileys blick och fortsatte snabbt ”Ja ja ja, jag skall inte ge mig på honom så länge han vet sin plats” Jag suckade lättad trots att jag inte hade en aning om var den där platsen fanns någonstans. Hur skulle jag kunna veta något om en plats som ingen hade berättat för mig om? Hur skulle jag hinna leta upp den innan det hände något hemskt? Och vilken höstack hade Baileys varit i? Det hade ingen berättat för mig om. Så många obesvarade frågor. Men det skulle få vänta till morgondagen för jag var jättetrött och behövde verkligen sova. Så vi gick och lade oss allihop och jag sov faktiskt gott hela natten.

Där började alltså mitt nya liv i min nya familj. Dagarna gick och jag måste säga att det på var mycket trivsamt. Vi lekte jättemycket på dagarna. Speciellt jag och min helt otippade nya bästis Baileys. Absolut tyckte inte att det var speciellt kul, ja hon blev liksom lite avis och surade förstås ihop lite då och då men på det hela taget så var vi ganska så sams allihop. Så allt kändes ganska så okey, om det inte hade varit för två saker. För det första var det den där mystiska platsen som jag inte hade lyckats hitta än. Den som jag skulle hålla mig på för att undslippa att bli uppäten av Kannibal. Och sen var det Matte. Att hon hade övergivit mig. Men jag försökte att undvika de tankarna så mycket som det bara gick. Jag hade fullt upp hela dagarna. Som jag berättade så var det mycket lek, både ute och inne. Sen hade jag min dagliga kökstjänst med min nye Husse. Han var en toppenchef i köket. Jo det är säkert. Han har bl.a. den svåra förmågan att delegera på ett bra sätt, vilket är en av de viktigaste egenskaperna hos en bra chef. Han lagade med andra ord maten och jag ansvarade för testavdelningen. Att proväta alltså….. så att ingen skulle bli besviken på smaken. Sen var han bra på att ge uppmuntrande klappar till sin adept. Ja vi var ett perfekt team. Min nya Matte är också en toppen matte, jag gillar henne verkligen men hon tjatar lika mycket på mig när vi är ute och går som min matte gör. Dra inte, Aaaaugust hit, hit ,hit , hit….” Suck, det där kommer man nog aldrig ifrån.

Men i alla fall, jag trivdes verkligen med allihop i familjen och hade precis börjat anpassa mig…… när Matte helt oinbjuden kom in genom dörren för att köpa tillbaka mig. Hur fräckt som helst. Att bara komma så där och tro att det skall passa. Ja jag vet att borde ha varit lite mer sofistikerat avog mot henne. Låtit henne får lida lite. Men alltså…. När jag hörde hennes röst där ute i hallen så…. ja då blev det så där igen. Ni vet, när man liksom inte kan behärska sig. Kroppen krumbuktar sig utan att man kan göra något åt det. Dopaminet i kroppen löper amok från hjärnan och endorfinerna får fullständigt fritt spelrum i värsta kroppspartyt vilket i sin tur gör att man känner den där oförfalskade rena och helt oförlikneliga hundlyckan. Det finns ingen bättre känsla än hundlyckan. Får man ens bara känna den en gång i livet så är man en lyckligt lottad hund…. eller människa Och när man då väl har utfört dessa, i efterhand sett kanske aningen skämsiga krumbuktsprång, ja då är det lite väl sent att vara avog. Så jag förlät Matte för hennes förhastade beslut att sälja mig. Hon verkade väldigt glad att se mig, det skall erkännas. Hon packade ihop mina saker i min väska och sen åkte vi hem hon och jag. Jag låg skönt på mitt fårskinn bak i bilen. Mattes hand kom farandes bakåt ibland för att ge mig en varm klapp på huvudet. Det var en skön känsla. Jag funderade om jag någonsin skulle få reda på var Kannibals hemliga plats var och på mysteriet med Baileys höstack…. och sen somnade jag och sov hela vägen hem.

Ett svar till “August Björnbus-en snygg handelsvara

  1. Highly energetic post, I liked that a lot. Will there be a part 2?|

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s