Törnrosa och vinter-slö-sjukan

Jag tror att mina hussar (den stora och den lille) har fått nån lags vinter-slö-sjuka. Eller också leker de en sån där disney-saga-lek. Typ Törnrosa på slottet. Ja det är Matte som är Törnrosa då förstås…. Jag har lite svårt att se Husse som en hunsad prinsessa… eller…jo…kanske….varför inte… men i alla fall….. Husse har legat och slappat i sin säng ända sen han kom hem från sin jättelånga resa för jättemånga dagar sedan.. Hela bordet bredvid sängen är fullt med koppar, glas, små tuber och skålar med halväten youghurt…. Jag ligger där inne ganska ofta för att beräkna hur snabbt jag skulle kunna tillskansa… eller jag menar hjälpa Törnrosa att diska ur någon av skålarna….. men så fort jag tror att Husse sover (ja jag vill ju liksom inte störa honom, jag är ju en omtänksam unghund) så öppnar han det ena rödsprängda ögat och säger ”Nej du August det där låter du bli” med en jättekonstig röst från outer space som inte alls låter som Husse. Samtidigt gör han konstiga hostiga läten, antagligen för att skrämmas ännu mer. Men vaddå??? Jag försöker ju bara vara snäll och dra mitt strå till stacken! Alla skall ju hjälpas åt. Det är ju ett av Mattes favorit-tjat. Det borde väl Husse om någon veta. Typiskt otacksamt.

Sen började då Lillhusse apa efter Husse. Ja alla gossar vill väl vara som sina fäder. Han skulle plötsligt också ligga och lata sig i sängen hela dagarna, ropa på Törnrosa och få en massa goda saker på bordet bredvid sängen (som jag inte fick smaka på) (i alla fall så länge Törnrosa var i faggorna) Dessutom skrämdes han också med att göra en massa konstiga läten. Han hade samma konstiga röst som Husse.

Igår kväll stod Törnrosa ute i köket och gjorde en massa olika sorters mat. ”För att alla skall få i sig åtminstone någonting” sa hon konspiratoriskt till mig som satt precis under spisen i hopp om att få vara med på kökstjänsten. Åhhh, tänkte jag uppmuntrad. Alla! Så att alla skulle få i sig någonting. Alla det är ju samtliga och jag är en del av samtliga, det visste jag bestämt. Jag kände hur saliven blev som en sån där bubblig sjö inne i munnen ”Nemas problemas” sa jag glatt till Matte, ”Jag ställer självklart upp på det.! Jag skall verkligen se till att inget blir över” Matte gjorde något vitt kött som doftade ljuvligt, hon stekte små platta saker i smör som också luktade…. ljuvligt, sen skar hon melonbitar, gjorde en kall sås och några ointressanta grönsaker i en kastrull. Efter det satte hon fram olika sorters flaskor med dricka på bordet. En röd, en grön och en gul plus en tillbringare med vatten och ett grön-vitt paket med kossor på. ”Något för alla” sa hon nöjt igen och smågnolade lite trivsamt. Hmmm, nu hade hon nog missat någon sida i hundboken igen, tänkte jag. Hundar är ju inte precis gjorda varken för att dricka ur flaska eller karaff, vi vill helst ha en skål. Men jag var beredd att förlåta henne den missen. Törnrosa hade ju haft en del att stå i det sista så… ähh jag kunde dricka i min skål i tvättstugan efter att jag hade ätit det där vita goda köttet och de där platta sakerna som luktade smör. Jag var ju ingen oäven typ. Jag var ju ”August Björnbus- den snygga okrångliga unghunden”

Matte tog fram de där stickorna som magiskt gör eld (sånt man skall akta svansen för) och tände en massa ljus på bordet. Sen plingade det till i det där vita skåpet med fönster som står uppe på bänken. Matte tog snabbt på sig årets modekatastrof, ett par fula blå vantar med löjliga blommor på som säkert var sju nummer för stora. Jo hon tar på sig vantar ibland trots att hon är inne. Precis som att matlagning gör henne kall om händerna. Konstigt. Men i alla fall, behandskad sträckte hon sig mot skåpet, öppnade dörren och tog ut det vita köttet. Ahhhhh, jag höll nästan på att svimma så gott luktade det! Det till och med droppade ner på golvet från min mun. Ja jag får helt magiskt som en glipa i munnen fast den nästan är stängd. Ur glipan så rinner det helt enkelt över och saliven blir till en lång seg sträng som till slut landar med ett smaskande ljud på golvet. Husse brukar inte uppskatta när han trampar i en sån sträng vilket jag tycker är konstigt för vad kan vara mer trivsamt än lite saliv mellan tårna? De är verkligen känsliga för konstiga saker de här människorna.

Men tillbaka till kökstjänsten. Matte gick in i Lillhusses rum och kom tillbaka med en fyrkantig låda med lite saker i. ”Ett litet spel så att vi kan distrahera honom så att han äter lite” sa Matte. ”Vaddå?” tänkte jag, och skakade förundrad på mitt ståtliga huvud. ”Vem på denna jord skulle behöva distraheras för att äta????” Ibland var de verkligen inte riktigt kloka de här människorna. Otroligt underliga, det måste sägas. Efter att Matte hade tagit ut det vita köttet och ställt det på bordet så släckte hon ner de övriga lamporna så att det blev så där härligt lördagstrivsamt i köket. Ni vet så att man bara kan använda nosen för att ta in alla underbara dofter, inga andra sinnen behövs. Matte ställde sig en stund helt stilla där i köket med händerna i sidorna. Hon log nöjt, klappade sedan mig på huvudet och sa ”Sådär, det här blir väl bra gubben min”.

Sen ropade hon på de andra två. ”Nu grabbarna” sa hon med glad och uppmuntrande röst. ”Nu kan ni komma och sätta er, det finns lite smått och gott som ni säkert kan få i er” Inget hände. Det var dödstyst i huset. Matte ropade igen ”Men kom nu då” fortfarande uppmuntrande men med ett lite högre tonläge. Först kom Husse ut från sovrummet, med håret på ända som värsta övervintrade punkrockaren, rutiga kalsonger och en stor röd oknäppt fleecejacka. Kanske inte helt enligt etiketten för en trisam lördagsmiddag men Matte verkade inte bry sig nämnvärt om just detta igår. Husse ställde sig i Lillhusses rum och sa med sin läskiga rymdröst ”Kom nu grabben så äter vi lite” ”Vill inte” hördes det kraxandes där inifrån. ”Jag mår illa” ”Nej då”, la sig Matte, allvetaren, hurtfriskt i från köket. ”Det är bara för att du har fått i dig så lite näring de sista dagarna. Kom nu så spelar vi lite medan vi äter”. ”Ja fast jag mår också lite illa så han kanske…” började Husse solidariskt säga men tystnade snabbt när han fick en av Mattes laserblickar med en fullträff rätt i pannan. ”Alla behöver mat” sa hon bestämt. ”Kom nu grabben så gör vi ett försök” sa Husse igen vänd in mot Lillhusses rum. Trumpet kom så Lillhusse ut från rummet, även han såg ut som en övervintrad men vinglig punkare, alldeles vit i ansiktet med munnen snörpt i en äcklad min. ”Det luktar blä, jag vill spy, sa han med pipigt kraxig röst när han närmade sig matbordet. Oj oj oj, tänkte jag. Matte gillar verkligen inte när man säger blä om mat… jag kan delvis hålla med henne för mat är väl det sista man kan kalla för blä. Och allvarligt talat, vad i allsindar var det med de här ogina typerna? Här luktar ju inte ens i närheten av blä, det luktar ju jättegott! Vi har värsta lördagsmiddagen preparerad och klar. Vi har jobbat och slitit jättehårt (ja jag också) och min mun kan snart inte klara av mer saliv! Dags att hugga i grabbar, kom igen! Kom igen! Nu kör vi! Jag försökte påkalla uppmärksamheten genom att placera min nos så nära den där kött-tallriken om det bara gick. Tyvärr hade Matte, sin vana trogen, ställt tallriken nästan i mitten av bordet viket gjorde att den var praktiskt taget omöjlig att nå, även för min stora och ståtliga nos.

Matte tittade på mig, smällde okänsligt och otippat till min känsliga nos med fingrarna och sa argt ”Men August lägg av, du sölar ju ner bordet med saliv, usch!!!” Vaddå usch??? Det blir ju som sås, vilket är jättegott! Varför kunde dom aldrig uppskatta mina små bidrag ? Sås förhöjer ju bara allt det andra. Jag trodde att Matte var bra på det här med mat, att hon var en sorts gourmet, men jag hade tydligen misstagit mig, tänkte jag surt. Efter att ha givit mig den där orättvisa tillrättavisningen så lägger sig plötsligt Husse återigen dumdristigt nog i matdebatten geom att säga ”Det är nog de där grönsakerna som luktar äckligt, jag kände dom redan i hallen” Matte stenade märkbart till och det glättade tonfallet var nu helt och hållet förvunnet. Med en ilsken rörelse slet hon till sig skålen och nästan slängde den på sin sida av bordet varvid hon med isigt rapp röst sa ”Men håll för näsan då så äter jag upp dem snabbt!” Jag försökte vänligt säga att JAG kunde tänka mig att smaka, ja även på grönsakerna alltså men jag fick bara en stor hand rätt i ansiktet som snabbt tystade mitt inlägg. Sen vände sig Matte mot Lillhusses bleka uppenbarelse och sa bestämt ”Gubben min du behöver mat nu. Om du äter så mår du bättre” Lillhusse såg ut att ställa sig extremt tvivlande till detta påstående. Husse såg inte heller alltför hugad ut men han försökte åtminstone, vis av sin tidigare grönsaksfadäs, att göra en anstränging till ett uppmuntrande leende. Han lär inte få en oscar för den föreställningen kan jag meddela. Matte drog resolut ut Lilhusses stol, sköt tallriken närmare kanten och höll upp det andra fatet med de där platta smöriga sakerna… som jag redan hade paxat (!)… varvid Lillhusse genast antog en hulken-liknande färg i ansiktet, tog sig med båda händerna för munnen, vände på klacken och rusade in i badrummet fort som en gasell på prärien. Husse rusade efter (mer som en bisonoxe) och det gjorde jag också…. (som en snygg panter) för att se vad som var på gång liksom. Ja Matte stod ju ändå kvar som värsta dörrvakten på SPY Bar och höll koll på matbordet så att ingen skulle göra mer sås det var ingen vits med att vara kvar där.

Inne i badrummet stod Lillhusse med ryggen åt dörren och gjorde det där återvinnings-trixet. Ni vet när maten magiskt nog kommer upp från magen(eller var den nu har varit)! Husse stod bredvid honom, strök honom på ryggen och såg ganska grön ut han också. De gillade verkligen att förvandla sig till olika figurer. Fast åter igen, dessa knasiga människor, jag blir så trött på dem! Här återvinner dom maten men vad gör dom av den? Jo dom spolar ner den i toaletten!!! Vilket otroligt slöseri! Även inne i badrummet luktade det dock underbart gott. Jag bestämde mig snabbt för att även här bidra med det lilla jag kunde i vår solidariska lilla klan. Jag trängde mig försiktigt men handfast fram mellan Husses ben (ja han stod lite i vägen) för att tvätta av Lillhusse om munnen. Men vad händer? Jo Husse blir jättesur, tacklar mig i osjyst sidan och säger ”Gå härifrån, gååå!” Han nästan morrade även om det i mina ögon var ett ganska så tamt morr. Jag gick surt men med rak rygg (nåja i alla fall horisontell) tillbaka till köket för att istället på påbörja den där goda lördagsmiddagen som vi hade slitit så med. Vill dom inte ha min hjälp så tänkte jag minsann inte truga, tänkte jag.

Men döm om min förvåning när Matte alias Törnrosa alias elaka dörrvakten hade börjat duka av bordet! Jo hon tog bort varenda grej! Det vita köttet, dom platta smöriga sakerna… allting som jag skulle äta. ”Hallå! Hallå där!” skrek jag upprörd. ”Jag kommer nu, jag skulle bara kolla där inne…. Men jag VILL ha, jag äter jättegärna, jag tycker inte att någonting är blä!!!” Jag hämtade andan och såg hur tallrik efter tallrik försvann in i det stora vita skåpet som brukar låta lite hotfullt. ”Kom igen nu” försökte jag… Ja jag försökte med allt. Jag satte mig fint, la mig fint, la mig i vägen för det vita skåpet men blev bryskt bortkörd, jag gnydde ynkligt, slickade Matte på knät men….nej det hjälpte inte. Matte bara fortsatte. Hon blåste ut ljusen och tömde bordet på allt. Jag trodde knappt att det var sant. Bara för att jag hade smitit iväg i typ två sekunder för att kolla återvinningsprocessen. Alla borde väl åtminstone få komma med i andra chansen? Men nej….Jag suckade uppgivet och la mig ner där i köket. Jag insåg att loppet var kört. Matte stökade runt utan att gnola det minsta och sen gick hon in i tvättstugan och fyllde min skål med de där torra trista gamla kulorna. ”Kom nu då gubben så får du lite mat åtminstone Nu var det nästan så att jag ville säga blä… om det inte hade varit för att jag var så infernaliskt hungrig. Så jag högg in på den gamla vanliga förtäringen medan min festliga lördagskväll for all världens väg som en skock med flyttfågar. Typiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s