Cybervärlden är återställd- August Björnbus bloggar igen

Jag tänker döpa om sidan till  doggarsomintebloggar.se. Ja just det,…. som INTE bloggar. Det är fullständigt omöjligt att få skott på datorn i det här huset. Matte har plötsligt helt egoistiskt börjat ha den i en ryggsäck som hon tar med sig när hon, mycket unghundsovänligt, ger sig av på egna upptåg varje morgon. Ja UTAN mig. Utan August Björnbus-den snygga obloggade unghunden. Fy sjutton för såna mattar. Fast ja ja jag vet, jag borde vara tacksam….jag får vara hos grannen hela dagen. Och visst det ÄR verkligen helt okey. Dom är jättesnälla… och har massor med hundgodis… och inte full koll på mina missilgömmor. Jag får långa promenader och … jag får gräva hål i deras trädgård också….tror jag iallafall….för det kan ju inte vara DEN lilla petitessen som Matte skriker om varje dag när hon behagar komma hem från sina hemliga missioner på fältet. Nej det kan jag inte tänka mig. Jag gör verkligen jättefräcka hål. Bättre än värsta arbetarsorken.

Jag gjorde en stor lerig grop i vår egen trädgård i helgen också. Tänkte förbereda lite inför planteringen av vårblommorna. Ja jag vet, jag ÄR verkligen en omtänksam hund. Men när Matte kom ut för att inspektera så blev hon alldeles röd i ansiktet, ungefär som en inte alltför charmig sprängfärdig tomat. Hon skrek upprört ”Men herregud August, man kan ju plantera en 20 årig ek i det där hålet” Sen vet jag inte vad som hände för plötsligt böt hon abrupt samtalsämne och sa med jämrande röst ”Åhhh alla  mina stackars lökar”. Öhhh hallå där? Vaddå lökar? Ja jag vet ju att hennes lökar inte direkt ser ut som förr… men varför klaga när det finns så mycket byglar och kuddar och annat uppstoppande material numera. Jag hittade en hel del tuggvänliga lök-saker när jag insåg att jag faktiskt nådde upp till den där lådan  i hallen… men nåja det är en helt annan historia som får förtäljas en annan gång.

Men alltså, hon är så fåfäng Matte…. för att inte tala om att vara osammanhängande. Ena sekunden pratar vi om plantering och sen är det dags för kroppsfixering och ältande om hennes lökar. Herregud det är väl bara att inse att lökarna har givit upp kampen mot tiden och tagit hissen ner till nästa våning….. och att knappen för UPP har gått sönder för gott. Men tror ni att Matte kan gilla läget? Nej hon började istället att tjata om att hon skulle sätta NYA lökar! Alltså någon måtta får det väl vara ändå. Dessa fördummande totalmakeover program som går på TV jämt och ständigt.  Nåja tur att man är en självsäker hund som vet sitt värde och inte en osäker människa. Jovisst, jag vet…en SNYGG hund dessutom, men jag behöver ju inte direkt anstränga mig….. som vissa andra.

Jag tror förresten att det är bra för Matte. Ja att jag gräver de där hålen alltså. Matte har nämligen varit lite blek och … ja oss emellan… så börjar faktiskt tyngdkraften göra sitt även på andra ställen än lökarna…. Tidigare har man knappt fått något tag alls när man har velat bita lite vänskapligt i exempelvis underarmen men nu kommer skinnet där i självgung som ett uttjänt fårskinn på tork ute i eftermiddagsbrisen och man får tag mellan framtänderna hur lätt som helst. Så ja… hon BEHÖVER verkligen lite workout och frisk luft när hon kommer hem från vad hon nu gör hela dagarna. Vilket jag självklart ställer upp och hjälper till med. Jag är ju August Björnbus-den naturligt snygga, fasta och stöttande unghunden. Så det är bara att plocka fram spaden och krattan!

Det är ungefär samma visa varje dag. Jag väntar och väntar och väntar vid grinden. Sen kommer till slut bilen ångandes och tvärnitar framför grinden. Känner mig som en ensam Lassie efter 5 dagar helt själv ute på stäppen. Matte flåsar ut ur bilen, tittar på mig genom staketspjälorna med  en blick som blir alltmer fylld med dåligt samvete ju längre ner som jag låter öronen hänga. Ibland fyller jag dom med våt jord för att dom skall hänga nästan nere vid marken. Då blir det många korvar inne sen. Ja än sen, detär jag ju värd efter att ha blivit lämnad ensam med två hundälskare och ensstor trädgård full med missilgömmor…… hmmm…

Men iallfall, Matte kliver alltså ur bilen med två kassar i ena handen, en ryggsäck (med datorn) på axeln, nyckelknippan i munnen och Lillhusses rygga i andra handen. När hon väl kommit ur bilen så väser hon mellan nyckelknippan och läppen ”Snälla släpp inte ut honom nu så att han sticker iväg, jag orkar inte jaga”. Jag undrade verkligen jättelänge vem det var som Matte alltid pratade om innan jag en dag plötsligt kom på det. Som en blixt från klar himmel så bara kom den, rätt i det stiliga huvudet. (mitt alltså) Insikten. Insikten om att Matte har en låtsaskompis. Ja så måste det ju vara. Fast jag måste ju säga att fantasin tryter rejält för min annars ganska så påhittiga Matte. För varför skapar man en låtsaskompis som bara gör en massa hyss och som inte verkar lyda alls? En som man bara blir arg på hela tiden… Det är ju bättre att ha nån som hittar på en massa KUL saker som man gillar. Såna har jag massor av! Jag har bland annat en pinne som är en , nästan, lika snygg unghund som jag, en boll som  är en kopia av grannens katt, vilken jag snart har ätit upp och mattes tofflor som är dom där kaninerna som jag alltid jagar så fort dom dyker upp. Ja där är jag faktiskt lite osäker på om de inte egentligen ÄR kaniner på riktigt. Det skall erkännas.

Men Mattes låtsaskompis verkar vara en sån som alltid smiter iväg. Alltså allvarligt talat, en låtsaskompis om inte vill vara tilsammans med en! Hur kul är det?? Han/hon har inte ens något bordsskick för det är en herrans massa tjat om smulor och annat på golvet och i soffan…. och i sängen. (vilken typ alltså!) Han/hon verkar faktiskt stöka ner i största allmänhet. Stoppar till exempel  toalettpapper i munnen som han/hon sen spottar ut i något hörn…. i små små blöta bitar……inte för att jag tycker att det är speciellt ofint. Jag gillar när det ligger lite saker i hörnen. Ja jag är nog mer en bohemberner än en fengshuiad fransk bulldogg. Men för att återgå till det här urusla valet av låtsaskompis då. Det kanske helt enkelt är så att Matte har behov av att ha någon att liksom skälla på. Ja alltså, jag menar att det kan ju inte vara lätt att ha den skällande läggningen (som Matte har alltså) när man har tre såna praktkillar som mig, husse och lillhusse i huset! Nej stackars Matte, det är nog egentligen lite synd om henne. Det är nog bara att stötta och hjälpa till bäst man kan. Jag drar, som jag berättade, mitt strå till stacken genom att gräva grymt snygga hål och massakrera pinnar som måste krattas upp i molekyler. (bra för de där hängen på armarna) (för lökarna är det bara en skylift som gäller och den biten får nog Husse ta tag i om han orkar)

Ja jag har till och med ordnat så att Matte skall få lite mer grundläggande kunskaper i trädgårdshantering. Jajemensan, jag har grävt upp en hel rabatt hos grannen som Matte skall få göra om helt från scratch!. Helt gratis! Hon fattade det direkt när hon såg gropen. ”Åhhhh nu får jag göra en alldeles egen grann-rabatt” skrek hon …förtjust… ja jag tror iallfall att detvar förtjust för rösten gick upp i en sån där falsett. Och allvarligt talat, tänk vad det skulle kostat att gå den planteringskursen på konvux! Ja Matte behöver nog lite nya utmaningar för att bli sitt gamla vanliga hurtiga (jobbiga) jag igen.

Nej hörni, nu är det dags för lite seriösa hunduppdrag. Potatislandet skall få sin dagliga hundrullning, missilpatrullen (jag och mina låtsaskompisar) skall ut och spana efter kvällssnacks och sen måste jag hinna klämma in en tupplur innan Matte tvingar in mig i huset igen för en lååång trist kväll liggande på golvet utan chans till korvbitar. Jag lyckades inget vidare med örontricket idag. Men det känns skönt att vara online igen. Lite back in business som vi säger i hundvärlden. Imorgon skall jag kanske berätta om monstret som flyttade in i min matskål. Det kan jag lova är en riktigt läskig historia. Hej så länge.

Ett svar till “Cybervärlden är återställd- August Björnbus bloggar igen

  1. Hej min son! Vad kul att se att du fått lite fart på matte & äntligen fått låna datorn. Skamligt att inte du kan få ha den på dagarna när hon är iväg på hemligt uppdrag! Min matte åker också iväg på hemliga uppdrag och ser helt slut ut på kvällarna. Matte längtar till Karlskoga säger hon… Inte vet jag vad hon menar, men nått med nån skog tjattrar hon om i alla fall. Hon påstår att jag eventuellt inte ska få följa med… En riktig svikare e’ va hon e’!!!
    Hoppas vi ses snart.
    Björnkramar från mamma Offra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s