Konsten att göra lilla U

Den här veckan har varit rena rama öknen. Inte nog med att jag av någon obegriplig anledning har fått maten indragen, jag kissar också missiler. Ja ni läste rätt. Jag KISSAR missiler, vilket är både omanligt stridsodugligt och förstås  JÄTTEPINSAMT. Det började en dag då jag och Matte tog bilen ner till några bekanta. HON skulle fika och jag … skulle INTE fika. Nej jag skulle förstås sitta i bilen och ha det trevligt för mig själv. Varför tror alla Hussar och Mattar att vi tycker att det är okey att sitta och ha jättetråkigt i en bil? Har ni provat själva någon gång kanske? Visst är det kul och inspirerande att sitta där medan rutorna blir alldeles immiga och man bara ser…ingenting…. i flera …minuter… eller timmar! Och har ni provat det när ni har varit jättenödiga? Det har JAG och det är inte ALLS kul!. Men eftersom jag är August Björnbus – den snygga och behärskade hunden som kan hålla sig, så knep jag ihop och led tills Matte äntligen kom ut igen, mätt och belåten med kopplet i handen.

Jag var verkligen jättenödig. Magen liksom morrade och jag kände att det verkligen var dags direkt. Det var ingen vits med att vara kräsen gällande platsen för själva nedsläppet. Jag brukar ju ha en viss standard på mina nedsläpp. Jag menar, det här är ju viktiga saker för en stilig hund med koll. Så jag sprang runt hörnet med Matte släpandes i kopplet, satte mig snabbt i position och då… pbrrrrruffffff….. ja det lät liksom som en… snedtändning och sen RANN missilerna ut. Ja de rann, de var helt förstörda och odugliga! Vad  hade hänt!!? Det var jätteläskigt. Jag hade ingen tanke på att leka detektiv utan sprang helt enkelt snabbt därifrån men blev, i vanlig ordning, brutalt stoppad av Matte som ryckte hårt i kopplet. Min whiplash kommer aldrig att bli bättre om hon fortsätter så här! Jag vände mig surt om och tittade på henne.

Matte tittade på mig, rynkade pannan, tittade på den svarta medhavda påsen och sedan tittade hon äcklat ner i min detonerade missilhög samtidigt som hennes näsa också skrynkaldes ihop som en härsken potatis. Ja jag förstår henne nästan, det var ingen kul syn. Hela laddningen var totalförstörd. Matte tog ett steg tillbaka och spanade sedan runt precis som om hon undrade om det kanske fanns fler missilpoliser i området. Ja det skulle ju bli pinsamt för Matte som är en sån plockförespråkare att plötsligt bli haffad smitandes från brottsplatsen. Jag kunde självklart ha hjälp till att slicka upp det som var mest rinnigt men efter incidenten med koppelrycket så kände jag inte direkt för att visa någon speciell vänlighet från min sida heller. Dessutom så var jag ytterst misstänksam mot den där missilen. Den var ju inte helt som vanligt om man säger så. Jag väntade en stund tills Matte stoppade ner dens svarta påsen i fickan och sa ”Stackars dig som är dålig. Kom nu gubben så går vi” Alltså hallå, först sliter hon nästan av min nacke och sen förolämpar hon mig helt omotiverat genoma tt säga att man är dålig. Hon måste snart lära sig att man UPPMUNTRAR hundar, inte tvärt om. Men eftersom hon sa att vi skulle gå…. så gick vi……ungefär två kvarter och sen kände jag det igen. Morret i magen.

Jag tänkte först, med ett vaket och lite nedlåtande smil i fejset, att ”Okey jag hajar, den där första var ett misstag och nu rättar vi till det” Man är ju inte lättlurad heller.” Jajemensan, här kommer den riktiga bomben! Pass på Matte har du med dig sopsäcken??” sa jag lite smått kaxigt medan jag satte mig ned igen. Jag kutade värdigt på ryggen tills jag nästan fick ihop den obligatoriska bokstaven U…..men ….åhhh neeeeej! Jag hörde det nästan innan det började..! Det var ju förfärligt! Ännu en missil som redan var detonerad var helt fräckt på väg! Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, …Jag var knappt ens ett U…kanske mera ett upp och nedvänt J.  Det här var inte alls bra…..så jag följde mina nedärvda instinkter …..och sprang. Varvid missilen helt otippat började jaga mig! Ja jag kände hur den exploderade bakom mig så jag slängde mig snabbt och intelligent ner i närmaste buske för att få skydd. Matte for efter som en förrvirrad furir utan tillstymmelsen till balans och höll klumpigt på att trampa på mig där i skyttegraven. Alltså hallå där, tänkte jag. I strid måste man faktiskt se om sitt eget hus och den här busken är MIN!  Men Matte hade förstås inga tankar på det här med hur man beter sig i strid och fram för allt inte hur man behandlar sina medsoldater

”Åhhhh nej, usch” kved Matte förfärad och åter igen äcklat när hon lätt tushade till min bakdel med sin hand i fallet. Alltså jag bara undrar, vad hade HON egentligen att vara deppig över? Det var ju JAG som släppte detonerade missiler vind för våg. Hon blev inte jagad av dem ens. Suck, att hon alltid skall försöka stjäla rampljuset. Hon borde skapa sig sina egna stunder istället för att alltid försöka ta över mina. Med Matte halvt liggande över mig och fullt synlig för omvärden så låg jag helt enligt regelboken med huvudet dolt bakom en jättestor gren och gjorde mig så osynlig som det bara gick. Matte är verklgien ingen tillgång i såna här kritiska skeden, det måste sägas. Helt korkat ställer hon sig upp och börjar dra i mitt koppel. Vem som helst kunde ha sett henne… och självklart så skulle de också undra vad som kan finnas i andra änden av kopplet. Suck, jag vägrade ens att titta på henne. Och resa mig upp?? Det dummaste jag har hört! Jag KÄNDE ju hur resterna av missilen klibbade sig kvar där bak. Ett bakhåll var vad det var! Och Matte borde åtminstone känna röken av dem! Men hon verkade helt ovetande där hon, märkligt nog, stod och försökte skaka av sig sin hand. Men alltså de här missilerna, man kunde ju aldrig veta vad som skulle hända om jag ställde mig upp… så jag låg kvar. Dessutom hade jag hittat en använd gammal vante som smakade ganska gott där nere i diket. Jag tänkte med andra ord  INTE resa mig upp.

Men som vanligt så hade Matte en helt annan agenda. Hon böjde sig fram med sin vita näsa och rynkade panna och slet helt bryskt ut vanten ur munnen på mig. Aaaj min tunga!!! Jag hade ju just lindat den ulliga tummen runt tungan för att suga ur lite grus och rester av något annat välluktande där. Det sved verkligen jättemycket. Men inte fick man någon medkänsla för det. Nej Matte tog istället ett dödsgrepp om halsbandet och praktiskt taget DROG mig upp på vägen. Som om att det var JAG som var fienden! Sen följde den ena skymfen efter den andra. Hon ställde sig först ett ben på var sida om mig och sen drog hon upp min svans i ett mycket motsträvigt C. Hon har definitivt inte fattat att svansar faktiskt lever sitt eget liv och att de dessutom är extremt noga med sin integritet! Men Matte var helt skoningslös. Snacka om dubbelmoral. Det räcker ju att Husse bara snuddar på hennes rumpa när vi är på promenad så slår hon blixtsnabbt till honom på handen och fräser ”Sluta upp med det där!” samtidigt som hon levererar den berömda is-blicken. Jag skulle vilja se den som vågar titta henne i rumpan och samtidigt tro att han ska överleva. Så otroligt orättvist!

Efter den påtvingade rump-titten så ställde hon sig bredvid mig där på vägen, blundade hårt, suckade och sa beslutsamt ”Okey vi får låna en slang” Slang? Vad menade hon tro? Kunde det vara en belöning eller kanske mer troligt något som skulle väga upp för den usla behandlingen av hennes så kallade älsklingshund. (ja ibland undrar man ju) Jag började skönja ett ljus i mörkret medan vi gick tillbaka samma väg som vi hade kommit från och till slut stannade vid huset där Matte hade varit och fikat tidigare. Skulle kanske JAG äntligen bli inbjuden på fika nu. Det var verkligen på tiden, tänkte jag med en tanke-röst som dröp av ironi.  ”Får jag låna slangen till honom” frågade Matte och nickade trött mot mig. Ja! Jippie! Jag visste det, jag skulle få en välbehövlig kompensation! Slang, det är nog korv det! Den andra kvinnan, som i vanliga fall verkar tycka att jag är en toppenkille, hade nog ingen bra dag hon heller för hon såg också omåttligt äcklad ut och tog ett steg bakåt så fort jag försökte hoppa upp för att få mig en kram. Dåliga ägg på fikat förut kanske, tänkte jag (åter igen ironiskt, jag börjar bli bra på det) och tyckte att det var lite välförtjänt. ”Ställ er där borta ” sa kvinnan och pekade mot gräsmattan. ”Va vaddå, skulle vi inte äta korven inne?” tänkte jag oförstående men ännu inte speciellt oroligt. Jag kände verkligen för att fika inne. Att få ligga under bordet och äta smulor, kanske få en och annan extra bonus-korv och lite gull bakom örat.

Just när jag skulle påpeka det här med att jag hellre skulle föredra innefikat för Matte så ser jag i ögonvrån vad den där lömska andra kvinnan kommer med. Jag blir lika stel som en av stolparna i grannens staket. Tassarna fryser fast på stället och munnen känns som en förtorkad maräng som legat för länge bakom Mattes soffa. Kvinnan kommer släpandes på den gula lavemang-ormen!!!! Åhhh nej inte ormen! Jag skulle ju ha korv! S¨ån korv som man äter! Jag VET precis vad den gula lavemang-ormen skall användas till. Prova själva att bli besprutade med iskallt vatten rätt i kulorna av en gul orm. Skräck, förnedring och tortyr, det är vad det är och det är precis vad det blev även denna gång! Nej jag skall inte gå in på någon utförligare beskrivning av behandlingen, det räcker med att säga att mina ädlare tillgångar var mindre än en myras när vi var klara. Och jag var, med all rätt, riktigt ordentligt JÄTTE-sur! Det enda positiva med det hela var att lavemang-ormen tydligen, tack och lov, hade flyttat ut från vårt hus och ned hit till det andra huset som låg på vedebörligt avstånd. Jag beslutade mig snabbt för att aldrig någonsin mer stanna till här för en fika.

Efter att ha blivit vederbörligen torkad i baken som en nyfödd pekineser-baby så blev jag direkt beordrad in i bilen igen. Fy sjutton vilken tråkig promenad, tänkte jag surt medan Matte satte sig bakom ratten och började köra. Bilen skumpade på den gamla vanliga vägen. Först raksträckan förbi Bison som vaktade sitt hus, sen förbi den galna Shäfern i gula huset som tror att staketet är till för att ätas på, sen svängen ner till nästa raksträcka där stackars Elvis sitter och tror att att världen inte är större än hans trädgård. Jag skall ta mig ett snack med honom nån dag. Sen fortsatte vi upp för den långa långa backen upp mot vårt hus och det var då jag hörde det igen. Morret från magen. Jävlars anamma i missilträsket! Det var dags igen… och jag var instängd i en plåtburk på hjul! Hur skulle jag kunna göra ett U här? Tänk om jag slog ryggen i taket!  Jag försökte ropa på Matte men hon sa bara ” Såja gubben, vi är snart hemma nu, ta det lugnt du” Lugnt! Alltså hon hade noll koll på vibbar den kvinnan! Hörde hon inte på missil-paniken i min röst? Det var ju på väg! I bilen! I Husses bil…. Hmmm…var det kanske därför hon inte låtsades som någonting? Det var alltså inte lika viktigt om taket i Husses bil fick en buckla från min starka och välkroppade rygg. Så själviskt (men inte oväntat) av Matte. Jag försökte så gott det gick att stoppa naturkatastrofen som omisskännligt var på väg men vid sista svängen precis innan vi var framme så kom jag i gungning och då hände det. Och det gick otroligt fort.

Matte stängde av bilen i samma sekund och det var knappt så att jag hann med att själv inse att det faktiskt hände. Jag satt helt knäpptyst uppe i ena hörnet längst in i bagageutrymmet när Matte klev ur. Jag såg när hon gled förbi fönstret i sin smutsiga vita jacka och löjliga mössa av ull som jag genom ett snyggt litet hål där bak har gjort lite mer moderiktig. Matte såg avslappnad ut och näsan var inte längre lika vit… ända tills hon öppnade bagageluckan där jag satt. ”Kolla” sa jag direkt för att förekomma eventuella misstankar om bucklor i taket. ”Jag har inte trampat i det ens” ”Jag prickade rätt på mattan! Och taket är intakt – jag gjorde ett litet U bara” tillade jag med en glättig ton samtidigt som jag la huvudet så där oemotståndligt på sned. Men som ni vet är Matte inte alltid speciellt rationell i sitt agerande. Istället för att se att glaset faktiskt var halvfullt och inte halvtomt så vänder hon hela situationen till någon negativt. Alltså jag fattar inte, allt hade ju, bokstavligt talat, löst sig. Men inte för henne förstås. Först så skrämmer hon vettet ur mig med sitt gutturala ”Neeeeeeej!” som säkert hördes ända ner till stranden. Ja jag blev så rädd att jag helt ofrivilligt gjorde en, ganska så snygg, helskruv där inne varvid jag förstås slant där i röran innan jag gjorde ett vigt språng ut på backen. Det gjorde ont i rumpan när jag slog i golvet i bagaget och efter min viga landning så vände jag mig till Matte för att få lite välförtjänt öronkli som plåster på såren. Men Matte stod framåt böjd bredvid bilen och liksom hulkade, nu med ÄNNU vitare näsa. Ojdå, det måste ha varit en riktigt dålig fika där nere i det andra huset, tänkte jag innan jag gick bort för att dricka lite vatten i min skål och sedan påminna Matte om att stänga bagage luckan så att inte Husses bil skulle bli förstörd. Man är ju trots allt en ordningsam unghund i sina bästa år. Men just när jag var på väg att släcka törsten vände sig Matte mot mig och sa utan att ens öppna munnen (ja tänderna satt liksom ihop) ”Sitt-still-där!!”  Hon använde en jätteotrevlig röst som jag verkligen inte hade gjort mig förtjänt av. Jag som till och med hade anträngt mig för att göra ett litet U istället för ett stort U bara för att inte göra en buckla i taket på Husses bil. Och att missilen skvätte på rutan var faktiskt hennes fel för hon skrämde mig.  ”Men hallå”, sa jag, ganska upprört men fortfarande, till skillnad från vissa andra, ganska kontrollerad  ”Jag är faktiskt törstig, jag har inte fått NÅGON fika alls, jag har bara fått mina juveler besprutade och fått sitta i en tråkig bil. Det är liksom inte rättvist”. ”Ursäkta hallå, det är liksom inte RÄTTVIST!” fortsatte jag med en aning högre och mer irriterad röst. Äh hon lyssnade ju inte ens  så jag knyckte lite argt på min ståtliga nacke och fortsatte helt egensinnigt min promenad mot skålen som stod på altanen.

Då skrek Matte i en ÄNNU otrevligare ton ”Stopp-stanna-du-stannar-där!!!! Hon gjorde inte ens några pausar mellan orden, det lät som ett enda långt ord, stoppstannanustannardudär, helt obegripligt. ”Ja ja ja” muttrade jag. ”Behandla mig bara helt okänsligt som en törstig kamel du” Jag satte mig surt men värdigt ner på gräsmattan medan Matte helt plötsligt mitt uppe i allting skulle börja städa Husses bil. Medan jag bara helt onödigt skulle sitta där och titta på! Undras förresten varför hon helt plötsligt skulle visa sig så duktig. Att städa Husses bil, det är ju knappast något händer speciellt ofta, tänkte jag så sarkastiskt som det bara gick. Åhh det är så jobbigt att inte bara tänka rätt upp och ner. Jag kanske skall sluta lägga ner så mycket känsla i det jag säger? Ironi, sarkasm… och förstås drypande sarkasm… den sista har jag faktiskt lärt mig av Matte. Vissa saker ÄR hon faktiskt odiskutabelt bra på. Men för att återgå till min gräsliga dag. När Matte äntligen var klar med den stackars bilen och jag trodde att jag äntligen skulle få dricka så… trodde jag helt fel.  Nej hon trotsade helt frankt allt som Världsnaturfonden står för och beslutade sig för att runda av min ”toppendag” med att ännu en gång ta fram laveang-ormen! Japp, han hade helt lömskt flyttat hem till oss igen. Och jag vet att han måste vara hur snabb listig som helst för han hann ju före oss som till och med åkte bil. Ja det här tilltaget var verkligen extra grymt, till och med för att komma från Matte. Alltså seriöst, lavemang-ormen TVÅ gånger på en dag!  Mina ädlare delar, som äntligen hade återfått åtminstone 50% av sin forna glans och spänst efter det första förkrossande anfallet, skulle nu antagligen försvinna för gott! Jag kunde lika gärna slänga in tassen direkt. Döp om mig till Augusta bara så är det klart sen. Alla på skogs-promenaden kommer att skratta åt mig. ”August med pingpongkulorna”.. ”Med Augusta kan ingen sig förlusta”.  August Björnbus- man eller mus”. Ja jag vet ju hur jargongen går.  Jag tänker aldrg mer gå ut. Fy sjutton för såna här orättvisa dagar.

2 svar till “Konsten att göra lilla U

  1. ja hur skoj är det att sitta i en bil själv på en skala? Hussar och mattar får allt ta och sätta sig i situationen själv medan vovven fixar istället.
    Typ köra varannat så det blir rättvist?

  2. “Oh technology how you invigorate and insult me at the same time.” Click http://tu2s.in/lookme100830

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s